Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Dagbotsystemets metamorfoser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 247
jämförelse mellan denna för vanliga böter givna regel och
dagsbot-systemet torde ej kunna leda till annan slutsats, än att
dagsbotsj^ste-met syftar till ett väsentligt strängare proportionaliserande efter
betalningsförmågan än som ligger i att skäligt avseende fästes vid denna.
Med förbigående av granskningen inom lagrådet skynda vi nu till
ärendets fortsatta behandling i konseljen. Utan att blinka stöter
justitieministern ut ur dagsbotsystemets tillämpningsområde mer än
80 % — nämligen ej blott fylleriförseelserna utan även brotten enligt
11 kap. 15 § strafflagen — av de fall han ännu vid remissen till
lagrådet ville låta rymmas därinom. Att undvika olägenheterna av
speciella förvandlingsregler för dagsböter går nu förträffligt för sig.
Och stadgandet hur man, sedan dagsbotcm/a/e/ bestämts efter brottets
svårhet, skall fixera åagshoibeloppet, får nu denna lydelse:
Tillika fastställes, efter ty med hänsyn till den sakfälldes inkomst,
förmögenhet, försörjningsskyldighet och andra levnadsförhållanden prövas skäligt, visst
belopp i penningar, som skall för honom anses utgöra en dagsbot.
För ett rätt uppskattande av denna nya lagtext är en liten
återblick av nöden. År 1916 lärde Thyrén att domaren borde låta
dags-boten uttrycka vad, enligt hans tanke, den dömde kunde med yttersta
sparsamhet undanlägga per dag. År 1920 förkunnade han att för
varje person kan såsom ett allmänt bötesmaximum tänkas ett belopp,
vars utkrävande normalt kan anses innebära ett lidande, som närmar
sig till eller någorlunda motsvarar det allmänna minimum för
fängelsestraffet; dagsboten utgör den kvot, som uppkommer om sagda belopp
divideras med det högsta antal dagsböter som lagen medger. År 1923,
i strafflagskommissionens motiv, resoneras på samma sätt som Thyrén
gjorde 1920. Som justitieminister har Thyrén före remissen till
lagrådet uttalat sig något svävande. Ur hans yttrande till
statsrådsprotokollet före lagrådsgranskningen har redan citerats att bötesdomens
ena moment måste variera med betalningsförmågan. Här må vidare
därur anföras: ett minimum för dagsboten bör ej fastställas, emedan
domaren då i vissa fall kan bliva nödsakad att ådöma böter, som
enligt hans uppfattning knappast skola kunna gäldas (Th. hade dock
år 1923 godtagit minimet l kr.); icke ens ett minimum av 5 kr. för
produkten av de två faktorerna dagsbotantal och dagsbotbelopp bör
föreskrivas (ss. förordats av fångvårdsstyrelsen), enär detta skulle
innebära en alltför stark avvikelse från dagsbotprincipen; ett maximum
för dagsbotbeloppet är olämpligt, ty det kan lätt verka därhän att
bötesstraffet endast i fråga om mindre bemedlade bötesdömda i
nämnvärd grad proportionaliseras till betalningsförmågan.
Ser man efter denna återblick ånyo på den färskaste texten om
dagsbotbeloppet, måste man ovillkorligen med oro fråga sig: vart har
väl betalningsförmågan tagit vägen, denna hörnsten för hela
dagsbot-systemets uppbyggande? Och hur går det med böternas
proportionaliserande efter betalningsförmågan, nu då dagsbotbeloppet skall
bestämmas efter ty med hänsyn till den sakfälldes levnadsförhållanden
prövas skäligt? Har väl justitieministern blivit sitt gamla ideal otrogen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
