Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Dagbotsystemets metamorfoser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 245
Kaal, men strsebe efter ät naa de Maal, som ere hans fremragende
Aandsevner og svulmende Vitalitet vserdige». Ganska snabbt blev denna
profetia besannad, då Thyrén d. 7 juni 1926 inträdde i Konungens råd
som det svenska justitieverkets högste administratör. Att han i denna
egenskap skulle som värdiga mål för sin strävan sätta även vissa
straffrättsliga reformer var i betraktande av hans föregåenden ej annat
än man kunde vänta. I viss mån oväntat var det likväl, också detta
i betraktande av hans föregåenden, att hans skapelse dagsbotsystemet
skulle befinnas böra införlivas med den svenska lagstiftningen genom
en partiell reform.
Men vad är dagsbotsystemet för någonting?
Tillsvidare torde som svar få gälla följande. Att bötesstraffet kan
drabba ekonomiskt mycket ojämnt är av gammalt erkänt. Ett
bötesbelopp, som för den rike intet betyder, kan för den fattige vara
synnerligen kännbart. »Därföre så synes billogt vara att sådana
penningeböter efter persons och stånds lägenhet i lika delicto varda
proportionerade och lämpade», yttrade redan Stiernhielm och Stiernhöök
i 1643 års lagkommission. För att driva domaren till en sådan
lagskipning kan lagstiftaren välja olika metoder. Han kan stadga vida
böteslatituder (låga minima och höga maxima) och föreskriva att vid
straffmätningen hänsyn skall tagas till brottslingens ekonomi. Men
han kan också gå mera radikalt till väga. Han kan dekretera att
bötesdomen skall »uttryckligen uppdelas i två moment, av vilka det
ena helt och hållet beror av brottets svårhet, under det att det andra
varierar med betalningsförmågan». Låter man nu, i domens första
moment, brottets svårhet uttryckas i visst antal s. k. dagsböter
(exempelvis enligt en 100-gradig skala), och får det andra momentet bestå
däri, att man bestämmer vilket belopp varje dagsbot i det föreliggande
fallet skall anses representera (exempelvis från ett öre till många tusen
kronor), så har man dagsbotsystemet. Naturligtvis måste dock ett tredje
moment komma till: multiplicering av dagsbotbeloppet med
dagsbot-antalet, vilken till produkt ger den summa som skall betalas.
Redan i den år 1910 utgivna första delen av sina berömda Principer
uppställde Thyrén som ett önskemål böternas proportionaliserande,
icke till förmögenhet eller inkomst utan till betalningsförmågan. Sitt
lagtekniska uttryck fick dagsbotprincipen i hans Utkast år 1916, där
det föreskrives att straffet skall ådömas med visst antal dagsböter
(i regeln 1—200) och att domstolen skall fastställa, »med hänsyn till
den sakfälldes förmögenhet, inkomst, försörjningsskyldighet och andra
omständigheter, som på hans betalningsförmåga inverka, ett visst
belopp, som skall för honom anses utgöra en dagsbot».
Strafflagskommissionen, som bland sina ledamöter räknade Thyrén, accepterade
hans dagsbotsystem i sitt år 1923 tryckta förslag, utan annan
förändring än att åagsbotantalet i regeln ej finge överstiga 90 och att
dags-botbeloppet ej finge sättas under l eller över 1,000 kronor. Thyrén
var blott så till vida skiljaktig att han motsatte sig varje maximigräns
för dagsbotbeloppet.
År 1910 skrev Thyrén: »Att t. ex. inom strafflagen genomföra botes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
