Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Förenta staterna och Nicaragua - Dagbotsystemets metamorfoser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2M DAGENS FRÅGOR
Solorzano hade ju fått regera flera månader därefter. Sacasa körde
nu fråm med sina anspråk på att allt sedan Solorzanos avgång vara den
författningsenlige presidenten. Som sådan blev han ock erkänd av
mexikanska regeringen, men i Washington avvisades han. Man letade
där ur den politiska idérustkammaren fram en annan gammal princip,
även den helgad av Wilsons auktoritet, nämligen att ej erkänna någon,
som ej faktiskt innehade regeringsmakten. Under tiden fann man i
Nicaraguas kongress på en utväg att övervinna de amerikanska
betänkligheterna: Chamorro avgick i okt. 1926, och kongressen utsåg till
hans efterträdare Washingtonregeringens gamle skötevän Don Adolfo
Diaz. Redan på sommaren hade liberalerna så smått satt i gång ett
inbördeskrig, och på höstsidan återkom Sacasa, som tyckes ha köpt
upp vapen både i New Orleans och i Mexiko, och gick nu som
»konstitutionell president» till anfall mot »usurpatorn» Diaz. Sedan dess har
inbördeskriget pågått med växlande framgång. Ett par gånger tyckes
Sacasas skara ha varit nära att få överhand, men då ha
amerikanarna, som i december landsatte en truppavdelning »till skydd för
amerikanska medborgares liv och egendom», genast ingripit och hejdat
liberalernas frammarsch genom att proklamera de hotade områdena
som »neutral zon».
Medlingsförslag från grannstaterna ha av Diaz med stöd från
Washington snävt avvisats, likaså Sacasas villkorliga anbud att träda
tillbaka för en under amerikansk förmedling utsedd tredje man,un^(ier villkor
att även Diaz återginge till privatlivet. Särskilt har man i
Washington harmats över det stöd Sacasa fått i Mexiko, och amerikanske
utrikesministern Kellogg lät för en tid sedan pressen lancera en
sensationshistoria om de bolsjevikintriger, som skulle dölja sig bakom denna
kombination. Diaz på sitt håll har förnyat sitt gamla förslag från 1914
om formligt amerikanskt protektorat över Nicaragua, naturligtvis i
förening med ett nytt lån, men tillsvidare tyckes denna plan ej ha på
allvar upptagits till amerikansk prövning.
För ögonblicket tyckes man i allt detta trassel ha kommit till en
död punkt. Liberalerna kunna ej erövra regeringsmakten, så länge
amerikanarna spärra vägen för dem med sina egenmäktigt
proklamerade »neutrala zoner». Diaz kan ej få bukt med liberalerna, så länge
amerikanarna ej skänka honom aktivare understöd än hittills.
Amerikanarna önska honom all framgång och skydda honom mot
nederlag, men Coolidge och Kellogg tveka att gå längre, mest kanske av
hänsyn till den dova harm nordamerikansk gåpåarpolitik börjar utlösa
inom hela det latinska Amerika. Det är måhända främst den sidan
av konflikten, som ger hela denna Gosta-Negra-härva internationell
räckvidd och intresseväckande proportioner.
Redaktionen har haft nöjet emottaga följande inlägg:
I en briljant karakteristik av Johan G. W.
Thyrén, skriven förra våren då denne inträdde i
emeritusåldern, yttrade den spirituelle danske juristen prof. Frantz
Dahl: »I sit Otium vil han ikke efter et klassisk Forbillede plante
Dagsbotsystemets
metamorfoser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
