Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSNYTTANS IDÉ 213
Än en gång varierades statsnyttans tema av Gabriel Naudé (1600—
1653), och absolutismens uvertyr var utspelad. Naudés G öns id er
a-tions politiques sur les coups d’état, tillägnad kardinal Bagni
1639, är alltigenom präglad av hovmannamässig skepsis, en sällsam
blandning av elegans, slapphet, cynism, fint förstånd och hänsynslös
viljekraft. Statsnyttan har blivit en av upplysningens viktigaste
banbrytare genom sin upplösande verkan på alla dogmatiska värden
och den intellektuella dressyr, den krävde.
Efter en kort blick på Grotius, Hobbes och Spinoza övergår
Mei-necke till »den mogna absolutismens» statsteoretiker. Pufendorfs
historieskrivning är helt genomträngd av intresseläran. Han lyckades
med dess hjälp frigöra sig från humanismens subjektiva värderingar
av statsmännens handlingssätt. Men det skedde ännu med en prudentlig
stelhet och försiktighet, naturlig hos en lejd rikshistoriograf, som var
beredd att med sin lärdom och flit tjäna Sverige likaväl som
Brandenburg och kejsaren. Ett smidigare tänkande röja de publicister,
som nu började tillmötesgå allmänhetens behov av löpande politiska
underrättelser. De båda redaktörerna för den nyfiket lästa Mercure
historique et politique, Gourtilz de Sandras (1644—1712) och Jean
Rousset (1686—1762), utvecklade konsten att ge snabbteckningar av
kabinettspolitikens växlande situationer. De iakttogo icke blott, vart
tungan på balanspolitikens våg pekade, utan sökte också bestämma
de talrika faktorernas tyngd. Deras intresse famnade såväl
tidevarvets hundratals arronderingsfrågor som den utomeuropeiska handelns
och koloniseringens verkan på statslivet. Hollands och Englands
intressen dryftades med ingående sakkunskap, den ryska politikens
syften belystes. Statsnyttans samband med folkets ekonomiska välstånd
blev en av huvudfrågorna.
Men publicisternas mer eller mindre ansvarslösa porträtteringskonst
tillförde knappast statsintressets idé något nytt moment. Annorlunda
med Fredrik den store. För honom gällde det att med egen hand
bygga upp en maktstat, som var rättstat tillika. Hans upplysta
despotism var därvid buren av övertygelsen om att statens väl står
över furstens personliga fördel. Men samtidigt kände han sig också
som en djärv spelare, som sätter allt på ett kort och drar sig ur
spelet, när en oförmodat hög vinst tillfallit honom. På ett
skarpsinnigt sätt uppvisar Meinecke, hur Machiavelli och Anti-machiavelli
fört en aldrig helt avgjord strid om övermakten i hans själ och
handlingssätt. »Statsnyttan med dess appell till maktens och storhetens
elementära drifter segrade hos honom över det trots nederlaget ständigt
fortlevande föraktet för makt och storhet och, i betraktande av seklets
fördärv, beslöt Fredrik att gå i den klandrade Machiavellis fotspår.
Det humanitära idealet fann en fristad blott i statens inre, visserligen
även den begränsad av tidsomständigheterna och landets tillstånd».
Fredriks styrka låg just däri, att han ärligt såg motsättningen
mellan upplysningens kosmopolitiska ideal och den stora europeiska
politiken med dess tendens att skapa helt isolerade, fasta stater, som
blott »förenades» genom de egoistiska statsintressenas utstrålningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
