Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 ELOF ÅKESSON
traktelsesätt har nu råkat in i en svår kris, som har ett djupt
inre samband med hela livsåskådningens omdaning. Äro ej, så
frågar man sig, de ledande idéerna i nittonde seklets
historieskrivning blott en återspegling av den dominerande ställning,
som statsorganisationen så småningom fått, sedan den medeltida
kyrkan splittrats och systemet av självständiga nationalstater vuxit
fram i dess ställe? Borde den historiska forskningen ej söka
de egentliga drivkrafterna på annat håll än i statens intressen,
då ju staten dock ej tycks vara något annat än en mask, bakom
vilken skymta dragen av enskilda människor och
människogrupper med sina intressen? Står ej till sist hela betraktelsen
av staten som en individualitet i vägen för en verkligt
univer-salhistorisk syn, som tar sikte på de gemensamma
kulturintressena, statssystemets och den internationella rättens utveckling?
Det är ingen tillfällighet, att dessa huvudsynpunkter behärska
Friedrich Memeckes senaste stora verk, Die Idee der Staatsräson
in der neueren Geschichte (Munchen och Berlin, Verlag von
R. Oldenbourg, 1924, 2:a uppl. 1925, 545 s. 8:vo). Redan i den
förkrigiska avhandlingen Weltbiir ge rtum und Nationalstaat har
Meinecke på ett lärorikt sätt visat, hur de båda idealen
»kulturstat» och »maktstat» amalgamerat sig i Tysklands andliga liv
från upplysningen till Bismarckstiden. Hans dagspolitiska
analyser under krigsåren ha ytterligare befäst hans anseende som
en skarpsynt och idérik historisk tänkare. Då han nu drager
upp linjerna från Machiavelli till världskriget, för han pennan
med tränad mästarehand. Först och främst är Die Idee der
Staatsräson en produkt av grundlig lärdom, till hela sin anda
skild från de spirituella bländverk, med vilka samtidens
histori-osofer fånga mängdens uppmärksamhet. Överallt öser han direkt
ur källorna. Hans spårsinne uppdagar aldrig förr kartlagda
rännilar, underjordiska strömmar, igensandade och övervuxna
flodbäddar. Men allt vad djupgrävningen av fyra seklers politiska
litteratur bragt i dagen får tjäna till att belysa de väsentliga
idéerna. Det antikvariska är borttrollat. Om hela den strängt
historiska undersökningen gäller med ett ord, att den är levande,
icke genom att föra in nuets liv i det förgångna utan genom
att visa, hur det förgångnas liv är närvarande i de frågor, som
bränna historikerns själ. Meinecke har en av de upplevda
politiska omskiftelserna vidgad blick och fördjupad relativitetskänsla,
men han förfaller varken till trött tvivelsjuka eller till den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
