Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSNYTTANS IDÉ
AV ELOF ÅKESSON
» IT^urstarna kommendera folken, och intresset kommenderar
JL furstarna.» Så inledde hertig Henrik av Rohan,
hugenotter-nas siste store statsman, den skrift De Vinterest des Princes et
Estats de la Chrestienté, som han 1638 tillägnade sin forne rival
kardinal Richelieu. I den innehållsrika lapidarsatsen har
hertigen sammanpressat sin egen och tidevarvets dyrköpta
erfarenhet, som redan var på väg att bliva en av den segrande
absolutistiska statskonstens självklara utgångspunkter. För Rohan
var intresset statslivets axel. »Fursten kan bedraga sig, hans
råd kan korrumperas, men intresset allena kan aldrig slå fel;
allteftersom det blir väl eller illa förstått, bringar det liv eller
död åt staterna.»
Från två synpunkter är statsintressets idé särskilt fängslande
för en nutida betraktare.
Om statsintresset är en objektiv makt, som tvingar
politikerns handlingar i bestämda, av hans vilja oberoende riktningar,
är det då rimligt att lägga en moralisk måttstock på hans
gärning? Frågan om förhållandet mellan politik och moral rullar
upp sig. Den är ännu het av de kämpande nationernas blod.
Den kan ej avvisas. Men vill man ej nöja sig med att söka
hugnad i ett lika billigt som kraftlöst moraliserande, måste just
statsnyttans idé tagas upp till allsidigt och grundligt
skärskådande.
Den andra synpunkten kan förefalla mera speciell. Läran
om statsintresset är en av den moderna realistiska
historievetenskapens hörnstenar. Från denna fasta utgångspunkt tycker sig
historikern kunna konstruera ett begripligt sammanhang mellan
staternas skenbart splittrade och nyckfulla kraftyttringar. Vad
han iakttar, är ej en förvirrad slumpens lek, utan en verkan
och motverkan av individuella helheter, stora och små »makter»,
som röra sig var och en enligt sin livsprincip. Men detta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
