Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk psalmhistoria. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 HJALMAR HOLMQUIST
råde; Gerhardts »O Haupt» kom ej ens med i rikspsalmboken
1695 och fick ej heller genom Ödmanns omarbetning i 1819 års
psalmbok någon fast plats inom svenskt språkområde, under
det att Quirsfeldts »Schaut, schauet» (Nps. 92) synes vara okänd
i den icke svenska kristenhetens kyrkosång.
Den svenska ortodoxa psalmdiktningens höjdpunkt nåddes
med den nya, av Stiernhielm påverkade och av medveten
konstnärlig strävan präglade psalmdiktningen på 1670-talet. Närmast
möta vi en rad humanistiskt bildade lekmän: den friske,
hurtige och manlige Brask, vilken med god smak och betydande
välde över språket gav både viktiga original och ett förnämligt
urval av den samtida tyska psalmdiktningen; Columbus med
det än platoniserande, än horatianska i innehållet som
förebådade »Davidsharpan i Norden»; den »gudaälskande själen»
Lind-schiöld med begynnelsen till den sammansmältning av
Kristuskärlek och naturlyrik, som blir så vanlig i pietismens sånger;
den litteräre kritikern och rådgivaren Lagerlöf med sin
bundenhet vid tysken Opitz’ trånga metriska princip om blott
tvåsta-viga versmått; samt framför allt Lucidor med sitt lidelsefulla
och hetblodiga lynne och omedelbart äkta uttryck för egna
erfarenheter, utan vilken själve Spegel vore något mindre och
ringare än nu. Där bredvid framträdde kyrkans män med Spegel
och Swedberg i spetsen (förf. lutar liksom anmälaren åt
uppfattningen, att Spegel bör tilldelas främsta platsen som
psalmdiktare), omgivna av den klarögda gudsförtröstan i Ollons
from-hetsart, vilken »bildar det oumbärliga underlaget för hela det
följande århundradets verksamma och förnöjda rationalism»,
och ansatserna till svärmisk mystik hos Arrhenius, vilka senare
ledde till separatistiska rörelser i den radikala pietismen. Efter
översättarna från Västerås kommo diktarna från Östergötland,
vilket förf. med sin sympatiska lokalpatriotism icke
försummar att framhålla. Undersökningen av den Swedbergska
psalmboken 1694 och rikspsalmboken 1695 bildar naturligen en
centralpunkt i förf:s framställning.
Hans förmåga att tränga in i olika fromhetsriktningar och
få fram det innerst värdefulla även under ett skrovligt skal
når sitt största resultat vid behandlingen av 1700-talets
hymndiktning. Den äldre pietismens sångbok »Mose och lamsens
visor» hade väl sin förnämsta diktare i assessor Lybecker,
vilken tydligen ägt en poetisk naturbegåvning och en viss litterär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
