Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk psalmhistoria. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK PSALMHISTORIA 199
riges stora nödtid mot 1500-talets slut den flitige bokmakaren
Petrus Gothus Norcopensis, »vår förste förläggare», som trots
sjukdom och ofärdighet ända från ungdomen segt höll i med
utgivandet av uppbyggelseböcker med psalmer, vilka fast
rotade kors-, bot- och dödsberedelsegruppen i vår psalmskatt. —
En annan psalmtyp infördes av utgivaren av den märkvärdiga
samlingen »Andliga psalmer och visor» omkr. 1614, astrologen
Sigfrid Aronus Forsius. Genom sina vidsträckta resor och ständigt
vakna uppmärksamhet kunde denne ge uttryck åt mycket av
vad som rörde sig i tidens andliga liv; genom sina apokalyptiska
funderingar, sin finska läggning för mystik och sin kamp på
Messenius’ sida mot Rudbeckius kom han ock att högre
uppskatta den katolska uppbyggelselitteraturen med dess mystik,
som nu fann väg även in i lutherdomen.
Bland bildserien psalmdiktare under ortodoxiens tid kunna
nämnas den gamle riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm med sin
benägenhet att röra sig i bibelns värld och på ett rörande naivt
sätt känna igen sig själv och sin samtida i bibelns gestalter;
den för en ärerörig arvsprocess till döden dömde men benådade
Kristinehamnskyrkoherden Carlberg, som i ruelse över vad han
förbrutit skall ha sammanskrivit vår inhemska psalmdiktnings
märkligaste »maleficantvisa» (Nps. 238), där mitt i förnedringen
en underbar förtröstan vittnar om gedigenheten av ortodoxiens
fromhet, samt den beläste och begåvade komministern i
Hedemora Ericus Norenius, en lycklig diktare av både latinsk och
svensk poesi, och vilkens psalmöversättningar på 1670-talet (bl. a.
Nps. 76 och 77) otvivelaktigt stå på en högre nivå än flertalet
religiösa rimmares vid den tiden. Liedgren gör det märkliga
påpekandet, att (genom Norenius) även Paul Gerhardts
ryktbaraste passionspsalmer redan i hans dödsår torde ha överförts till
svenska, fast de ej slogo igenom. Viktigare blev den för svenskt
fromhetsliv fullständigt egenartade psalmskatt, som införlivades
genom den f. ö. okände Haquin Ausius’ översättning av Förtschs
två psalmer (Nps. 66 och 250), vilka blivit utomordentligt kära
i Sverige och Finland men fåfängt sökas i den övriga lutherska
världen, samt västmanlänningen Amnelius’ översättning av
Quirs-feldts i hans egen kyrka snart försvunna psalmer, av vilka sju
ingingo i den Swedbergska psalmboken. Det är dock
egendomligt, att den lutherska kristenhetens två mäktigast verkande och
intensivast sjungna passionspsalmer fått var sitt avgränsade om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
