Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Tvenne kooperativa program. Av Herman Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 153
ett högre mått av etik, för att samhällsutvecklingen skall ledas in i
banor, som bättre än de nuvarande äro ägnade att föra fram till ett
lyckligt individuellt och samhälleligt liv, och han framhäver med
styrka, att kooperationen måste för att nå högre utveckling bygga på
och själv skapa denna nya mentalitet. »Kunskap om de rätta
metoderna att förbättra behovstillfredsställelsen är oundgänglig för
medlemmarna, om något resultat skall nås. Men härför fordras också
solidaritet, d. v. s. förmåga av målmedvetet gemensamt handlande,
sålunda en högt utvecklad samhällsmoral hos deltagarna i rörelsen.
Endast en verksam uppfostran av massorna kan skapa dessa
förutsättningar». Då det gäller att klargöra, vad som lämpligen skall
inrymmas under begreppet kooperation, finner Orne det emellertid
nödvändigt att i högre grad än Petander lägga vikt vid rent ekonomiska
moment. »Enbart på grund av sin ekonomiska princip går den
kooperativa hushållningsformen fram», säger han, och den drivkraft, som
ligger bakom det kooperativa organisationsarbetet, anger han vara
»medlemmarnas strävan att genom företagets verksamhet direkt främja
sin individuella hushållning eller yrkesutövning», medan företag inom
vinsthushållningen, vilken Orne sätter som kooperationens motsats,
som inre motor äga företagsägarnas önskan att genom företagets
verksamhet, som de själva blott i obetydlig mån eller icke alls kunna
direkt och personligen utnyttja, erhålla största möjliga avkastning på
satsat kapital.
Som en konsekvens av Petanders uppfattning av kooperationens
natur följer, att han som grenar från samma stam kan räkna företag
sådana som konsumtionsföreningen, andelsmejeriet och den självstyrda
verkstaden, d. v. s. han sammanför under samma beteckning
konsumenternas distributions- och produktionsföretag, jordbrukarnas
förädlings- och avsättningsorganisationer samt industriarbetarnas av dem
själva ägda eller styrda produktionföretag. En sådan utsträckning av
begreppet kooperation kan Orne ej acceptera. Må vara, att samma
allmänna anda sätter sin prägel på verksamheten inom alla dessa olika
företagstyper; denna anda är dock ej så stark, att den kan hindra de
olika företagstyperna från intressekollisioner på öppna marknaden.
Från den engelska kooperationens utveckling kan man bl. a. hämta
den nyttiga erfarenheten, att den konsumentkooperativa
partihandelscentralen, när den började egen produktion, råkade i en mycket skarp
motsättning mot de av arbetarna ledda och ägda fabrikerna. Liknande
kollisioner ha inträffat på andra håll, och det ligger i sakens natur,
att de skola inträffa. Det ligger även i öppen dag, att
konsumentkooperationen, i den mån den kunde övergå till egna jordbruk, skulle på
den kooperativa marknaden komma att uppträda som konkurrent till
de självständiga jordbrukarna och deras avsättningsorganisationer.
Erfarenheten ger emellertid klart vid handen, att jordbruksdrift ej ligger
väl till för den konsumentkooperativa företagsformen, varför
motsättningen på denna punkt ej kommit att praktiskt framträda, ehuru den
givetvis existerar som ett principiellt faktum. Orne anser t. o. m.,
att man med hans definition av den kooperativa verksamheten kan få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
