Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Österlandets själ. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 145
som inkarnationer av Orienten. Men dylika förenklingar av problemen
böra väl snarast betraktas som ett slags licentia pedagogica, nästan
omöjliga att undvika i en skrift som denna, vilken icke endast vill
beskriva Österlandets själ utan även vara ett led i arbetet på att rädda
Västerlandets.
Vad som främst skänker Ehrenpreis’ bok ett bestående värde är
otvivelaktigt hans egna yttre och inre upplevelser på orientalisk och
särskilt på palestinensisk mark. Få nu levande personer torde äga
hans förutsättningar att uppleva och skildra denna värld. Alltifrån
sin tidigaste barndom har han intimt umgåtts med de bibliska
gestalterna, och den värld, där de uppträdde, stod redan levande för hans
själs ögon, innan han skådade den med sina lekamliga; tack vare den
talmudiska bildning, han förvärvat i sin ungdom, har han, liksom
fallet f. ö. även var med Ignaz Goldziher, beröringspunkter med den
islamitiska kulturen, vilka andra moderna orientalister sakna eller
åtminstone ej äga i samma grad; och från tidigare verksamhetsfält på
det politiska området — som aktiv zionist och, i tillfälliga uppdrag,
som bulgarisk diplomat — är han van att betrakta politiska frågor
ur politiska synpunkter, låt vara att han alltid varit en i hög grad
ideellt betonad politiker. Ehrenpreis åtnjuter rykte som en av den
nyhebreiska litteraturens bästa essayister, och vad han tidigare
publicerat på tyska, spanska och svenska — sedan 1914 är han bofast i
Sverige — har i hög grad vittnat om styrkan av hans inbillningskraft
och herravälde över språket. Han tillhörde i sin ungdom Theodor
Herzls krets, där de genom Balfour-deklarationen i viss mån nu
realiserade »utopiska» idéerna om ett judiskt Palestina sågo dagen och
där det hebreiska språkets pånyttfödelse förbereddes för att bana väg
för det judiska folkets. Ej underligt, att hans skildring av det
ny-judiska Palestina får en varmt personlig prägel och en djup klang.
Såväl vad han upplever i den av judiska invandrare skapade
mönsterstaden Tel-Aviv, vars efter stora judiska kulturpersonligheter
uppkallade gator så att säga spegla Israels historia i förkortning, som
bland Palestinas unga jordbrukande chaluzim (pioniärer), vilka
under tungt arbete men med okuvlig entusiasm bygga upp det nya
landet, verkar på honom som ett under, på vilket man för icke länge
sedan knappast vågat tro, men som nu i strid mot all mänsklig
klokskap blivit verklighet. Själv en västerlänning, vilken på grund
av sin judiska bildning och börd — det räcker ej med endera —
känner sig som ett stycke österlänning, frågar han sig, om ej den på
Palestinas mark pånyttfödda människan är kallad att bliva en brygga
mellan Öster- och Västerlandet, den syntes av båda, som tiden kräver.
Den sekulariserade judendom, som Herzl förkunnade med orden »Wir
sind ein Volk, ein Volk» och som ännu är många zionisters,
tillfredsställer ej Ehrenpreis. Han tror fast på Israels religiösa uppgift i
framtiden och på Jerusalem som ett blivande religiöst centrum för
en i fördragsamhet och kärlek förenad Gudssökande mänsklighet —
om man så vill en transformerad och sublimerad messianism. Israel,
menar han, har icke lidit och överlevat årtusenden av förtryck och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
