Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Illustrationer till framställningar av antiken. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRATIONER TILL FRAMSTÄLLNINGAR AV ANTIKEN 113
mening — de moment, som mana till studium, skepsis och
eftertanke inför antik skulptur, måste även de belysas i en om
än aldrig så kort bildtext. Man måste få veta, om man ser en
bild av ett original eller en kopia, man måste få veta
originalets och kopians material, även kopians ålder, man måste
underrättas om yttre åverkan, restauration, förlorad färg. Sker
ej detta, förryckes mången gång ohjälpligt föreställningen om
t. ex. ett 400-talsverk i brons genom det intryck, man får av
bilden av en i modern tid överarbetad marmorkopia. Här
räcker ej uppgiften om det grundläggande: verkets ursprungliga
datum och mästare.
Det är intressant att se, hur det ingående, monografiska
studiet av de antika konstverken, de sedan länge kända och
särskilt nyfynden, just nu synes tilldraga sig stort intresse. Det
är forskning, som direkt gagnar historikerns olika krav på
vederhäftig illustrering och kommer dem till mötes, samtidigt som
den tjänar konsthistorikerns strävan att bakom de senantika
kopiorna fatta och förstå förlorade originalverk. En festskrift,
som skall tillägnas professor W. Amelung, är helt bestämd för
dylika undersökningar av nyfynd och förut mindre beaktade
konstverk. En annan festskrift, Festschrift Paul Arndt
(Munchen 1925), kan ge den intresserade en alldeles förträfflig
föreställning orn, hur antika skulpturverk prövas, tolkas och
identifieras genom modernt vetenskapligt arbete. Det är resultat
av dylika undersökningar, av dylik allt mer exakt och
vetenskapligt nogräknad forskning, som man önskar måtte komma
till synes vid illustrering av antikframställningar och vinna
insteg i allmänna medvetandet.
Må det till slut tillåtas mig att gardera mig mot ett par
missförstånd! Med det ovanstående är intet värdeomdöme om t. ex.
den senklassiska konsten avsett eller uttalat. Här har endast
rests det kravet, att denna senare konst — ovillkorligen — skall
få illustrera den tid till vilken den hör, att ej sena vantrostiders
vackra gudabilder skola få tränga in som illustration till tider
med annan stil och stämning, att ej fantasiporträtt och
dräktbilder från andra perioder skola få väcka historiskt falska
föreställningar. Här är ej menat att gå till storms mot klassicistisk
konst, allra minst att betrakta den som något dömt, dött och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
