Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Illustrationer till framställningar av antiken. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 AXEL BOETHIUS
klassisk tid. Där äro originalen — arkitekturskulpturen
frånsett — få. Man har oftast kopior från klassicistiska
kopistskolor, från första århundradet före Kr. och kejsartiden, ofta i
massa gjorda marmorkopior som jämnats ut och omarbetats
efter den härskande smakriktningens krav (fig. 6). Hur ofta ha
ej dessa klassicistiska kopior skymt bort smakväxlingarna i den
antika konsthistorien och spritt ett falskt sken av enhetlighet
över den antika konsten! De moderna utgrävningarna,
Parthenonfrisen, museerna i Aten, Delfi, Olympia, Konstantinopel, London
och enstaka skatter på andra håll ställa oss inför originalen.
Genom dem kan man lära sig förstå skillnaden mellan t. ex.
ett grekiskt bronsoriginal med inlagda strålande ögon, med
bindlar och vapen av förgylld brons, och en klassicistisk kopia i
marmor, därtill — som ofta är fallet — sönderbruten, renoverad,
putsad i senare tid av restauratörer, som en andra gång låtit
verket få en överarbetning i klassicistisk riktning. Man må gå
från bild till bild i Roms museer och fråga sig: var finns den
ursprungliga ytan kvar? — om målningen skola vi här alls ej
tala, den är ju i regel bortregnad eller bortputsad — vad är
restaurerat? Hur många antika näsor och läppar finns det
egentligen kvar i vissa av Vatikanens och Lateranens salar?
Det är dessa förhållanden, som — i tvivlets och trötthetens
timmar åtminstone — rent av kunna väcka tvekan om
önskvärdheten att för våra museer över huvud taget köpa något alls
av dessa marmorkopior, som cirkulera t. ex. i den f. ö. otroligt
korrumperade romerska konsthandeln. Vore det ej bättre att
i stället resolut slå sig på inköp av välgjorda gipsavgjutningar
av — framför allt — de genom utgrävningar återuppståndna
originala grekiska skulpturverken? Ett studium i en dylik
samling skulle ge den intresserade fasta utgångspunkter, innan han
gav sig ut på de europeiska kopiesamlingarnas gungflyn.
Professor Nilsson har gjort en högst beaktansvärd början genom
inköp till universitetet i Lund, och Nationalmusei
antikavdelnings energiska och kompetenta ledning lär sedan länge ha
varit intresserad för saken. Dock, låt oss ändock hoppas, att
det ej behöver vara antingen — eller, utan att det kan bli
både — och, det sistnämnda kanske främst för de grekiska
vasernas, de romerska och hellenistiska porträttens och
eventuellt något arkaiskt inköps skull.
Emellertid — för att återgå till kraven på illustrering i vanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
