Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Illustrationer till framställningar av antiken. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRATIONER TILL FRAMSTÄLLNINGAR AV ANTIKEN 105
lenistiska bilder på sida efter sida, bilder från en tid alltså, då
det redan var klent beställt med all verklig tro på gudarna i
fråga! Vad kunna i själva verket dylika illustrationer ha för värde
för äldre tid än sin egen? De kunna ofta endast ge några rent
allmänna drag, för så vitt ej gudatypen ändrats, ett eller annat
attribut, för så vitt ej dessa som ofta är fallet äro rekonstruerade
i modern tid! Här må dock genast inskjutas, att professor
Nilsson i sin förträffliga bok Olympen visat den rätta vägen genom
en verkligt historisk illustrering, omfattande såväl arkaiska
vasbilder och skulpturverk som senare bilder.
Porträtten kunna belysa saken från en annan sida. En bild
som det välkända Periklesporträttet med dess i hög grad
schematiserade hållning, Sokrates’ berömda diskussioner om
möjligheten att överhuvud i skulptur och måleri återge
sinnesstämningar och annat material kan bevisa, att vi egentligen först
från slutet av 400-talet, i samband med tidens individualistiska
strömningar, kunna vänta oss verkliga porträtt. Förut satte man
snarare den hyllades namn under en idealbild. Av en gammal
sångare som Homeros, av en skald som Anakreon, en författare
som Herodotos finnas berömda senare bilder, men bakom dem
ligger — det vågar man nog säga även beträffande den senaste,
Herodotos — ingen verklig porträttradition. Må man, som en
hyllning åt Klio, draga slutsatsen därav! Dessa senare
fantasiporträtt borde ej få stå som illustrationer till de avbildades
samtid — åtminstone icke utan utförlig kommentar och datering.
Vilken samtida bild som helst av en man i deras ställning är
värdefullare som historisk illustration till deras levnadstid! Att
utan förklaring sätta in de antika fantasiporträtten där — det
är Sandbergs Gustav Vasa-bilder i 1500-talets historia, det är
Thorvaldsens Kristus på Augusti tid! Nej, dessa fantasiporträtt
ha sitt stora värde som prov på senare grekisk konst, på
hellenistiskt litteraturhistoriskt tänkande, hellenistisk förmåga att
avvinna litteraturverken en bild av deras skapare. I de
hellenistiska biblioteken höra de hemma, ej i adelsgårdarna kring
Homeros’ Smyrna, ej på de fornatenska gator, där Anakreon
svärmade och sjöng. I det sista fallet skulle man till och med
kunna direkt illustrera själva frånvaron av porträttradition; det
finns samtida vasmålningar av den glade sångaren, ovärderliga
tidsbilder alltså, illustrationer av oersättligt värde för hans tid —
men alldeles utan strävan efter individuell karakterisering —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
