Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - Den engelska aktsamlingen om världskrigets utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 DAGENS FRÅGOR
följa i dess kölvatten». Även då Cambon i sin nervositet den l augusti
blev en smula hotfull och framhöll, att ententen skulle försvinna^
om England ej hjälpte Frankrike, och att Englands ställning i så fall
vid krigets slut bleve »mycket obehaglig», vem som än segrat, så bet
ej detta på Grey. »Jag erkände», skrev han till Bertie, »styrkan
härav, men jag tillade, att det var vår sak att överväga frågan om
vad brittiska intressen krävde och att behandla den i parlamentet».
En helt annan uppfattning av de till Frankrike gjorda tidigare
utfästelsernas vidd hade Greys närmaste medarbetare i utrikesministeriet,,
understatssekreteraren sir A. Nicolson (nu lord Carnock) och
framför allt biträdande understatssekreteraren sir Eyre Crowe. Deras
memoranda, brev och randanteckningar tillhöra aktsamlingens mest
upplysande dokument. Sir Eyre Crowe — son till en tysk moder och
gift med en tyska — framträder här som den konsekvente
tyskfienden och krigspådrivaren. I hans ordasätt vid omtalandet av
Tyskland får man ibland en försmak av propagandans tonfall efter
krigsutbrottet. När vice-konsuln i Bremerhaven den 30 juli inrapporterar,
att en del fort vid Nordsjökusten bemannas och farvattnen vid
Helgoland mineras, utbrister Growe med dygdig harm i en
randanteckning: »Detta är åtgärder för krig mot England». Nicolsons kyliga
nykterhet framträder i dennes omedelbart tillfogade anmärkning: »Eller
för försvar mot eit engelskt anfall». Liksom Bertie hade Growe 31
juli varnat för att »genom en förklaring om förbehållslös solidaritet
med Frankrike och Ryssland förmå och bestämma dessa två makter
att välja krigets väg». Han tillade emellertid, att om de gingo till
krig, brittiska intressen krävde allians med dem, »och att i så fall
vår intervention borde följa omedelbart och vara bestämd». Samma
dag framlade Crowe i ett nästan lidelsefullt memorandum sina
krigiska synpunkter för Grey. Särskilt vände han sig där mot ett
synbarligen från finansiellt håll med en viss framgång anfört argument^
att England helt enkelt ej kunde gå med i kriget utan att därmed
alldeles göra slut på »den europeiska krediten». Man återfinner dessa
synpunkter i ett uttalande samma dag av Grey till Gambon om
orsakerna till att kabinettet ej kunnat besluta sig för de av Frankrike
begärda utfästelserna. »Den kommersiella och finansiella situationen
var utomordentligt allvarlig; fara förelåg för en fullständig kollaps,
som skulle ruinera oss och alla andra; och det var möjligt, att vår
neutralitet vore enda medlet att hindra fullständigt sammanstörtande
av den europeiska krediten, vari vi skulle bli invecklade. Detta
kunde vara en bestämmande hänsyn (a paramount consideration)
vid avgörandet av vår ställning». Cambon hade enligt Grey vid
mottagandet av detta svar »givit uttryck åt stor besvikelse». Crowe i
sitt memorandum vände sig nu i upprörd ton mot tesen, att England
ej kunde deltaga i ett stort krig. Den betydde, utvecklade han, »dess
abdikation som oberoende stat». Paniken i City vore en följd av tyska
manövrer. Det var visserligen formellt riktigt, att England ej var
skriftligen bundet att nu hjälpa Frankrike, »men ententen skapades,
stärktes, prövades och firades på ett sätt, som berättigade till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
