Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - Den engelska aktsamlingen om världskrigets utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
bekräfta därvid aktsammanställaren Headlam-Morleys eget vittnesbörd,
att i denna edition medtagits allt från tiden 28 juni—4 aug. 1914, som
»finnes bevarat i utrikesministeriets arkiv och synts beröra krigets
ursprung och utbrott». Läsaren förklaras därför nu befinna sig »i
besittning av allt det dokumentariska material, som utrikesministern
och hans rådgivare då hade framför sig». Liksom i den tyska
aktsamlingen har man medtagit en del diplomatiska privatbrev samt
ministerieämbetsmännens vid dokumentens första genomläsning
stundom tillfogade randanteckningar.
Det finnes ingen anledning att betvivla sanningsenligheten av dessa
starka försäkringar om fullständig oförbehållsamhet vid aktmaterialets
publicering. Så mycket mera anmärkningsvärt är det, att alla dessa
677 dokument knappast kunna sägas innehålla några
uppseendeväckande »nya fakta» av omvälvande betydelse för uppfattningen av »de
svarta veckornas» omstridda historia. Det nya inskränker sig
väsentligen till bekräftelse och närmare nyansering av förut tillgängliga
uppgifter, uppklarande av en del missförstånd samt möjligheten av
att dag för dag, stundom timme för timme, inifrån följa den
engelska utrikesledningens åtgöranden. För Greys egen personlighet
och utrikespolitik innebära dessa akter i stort sett en upprättelse
från varjehanda fåkunniga tyska propagandaanklagelser, åsyftande att
framställa den fredlige experten på metning med fluga som en
demonisk tyskfientlig krigsivrare. Om effektiviteten av hans
fredsmed-lingsplaner kunna delade meningar råda, och svagheten av hans
fredspåtryckningar i Petersburg är omisskännelig, men att han ärligt
arbetade för och ivrigt åstundade en fredlig lösning av krisen, borde
hädanefter ej kunna med framgång bestridas. Detta hans in i det
sista fortsatta fredsarbete utesluter ej, att han tidigare låtit intrassla
sig i sådana förbindelser till Frankrike, att Englands deltagande i
kriget, om och när Frankrike komme med, svårligen kunde undvikas,
huru starkt Grey än understundom till Paul Gambons och franska
regeringens förtvivlan framhöll den formella handlingsfrihet England
ända fram till krigsförklaringen mot Tyskland minutiöst vårdade sig
om att bevara. Överenskommelserna i brevform 1906 och 1912 om
gemensamma militära förberedelser för hypotetisk samverkan framstå
för akternas uppmärksamma genomläsare mer än en gång som
oemotståndligt i riktning mot krig drivande motorer i Englands politik, huru
ivrigt än Grey själv hanterade fredsbromsen. Som bekant sökte
Frankrike och Ryssland ända från Sasonovs samtal med engelske
ambassadören Buchanan den 24 juli 1914 avpressa engelska regeringen
en bestämd solidaritetsförklaring under förespegling, att en sådan vore
ett ofelbart medel att skrämma Tyskland (och därmed även
Österrike-Ungern) till fredn Häremot invände Grey alltid ihärdigt, att England
gjorde freden bästa tjänsten genom att uppträda obundet och
vänskapligt medlande, och han delade synbarligen den uppfattning, varåt
ambassadören Bertie i ett privatbrev till Grey den 30 juli gav uttryck
i orden: »Om vi nu gåve Frankrike och Ryssland en försäkran om
väpnat bistånd, så skulle Ryssland bli mera fordrande och Frankrike
6. Svensk Tidskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
