Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Rudolf Värnlund: Ja och nej - Ragnar Holmström: Kråkslottet - Birger Sjöberg: Kriser och kransar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 LITTERATUR
tangerar hon kanske litet för mycket det anekdotmässiga, men i
andra fall utvinner hon ur sina uppslag mer än vad man kunde ana,
så exempelvis i den sista och kanske bästa av berättelserna,
Rävgropen. Den halvförsupne husaren Jan i Bäck, som ångerköpt och
skamsen på julaftonen finner sin vilsegångna hustru nära nog
insnöad i en rävgrop, sjungande den Wallinska begravningspsalmen Nu
vill jag bryta upp, nu vill jag hädan fara — det är en halvt tragisk,
halvt grotesk situation, som författarinnan förstått att skildra utan
ett spår av sentimentalitet men ändå på ett sätt som låter såväl dess
gripande som rörande moment fullt ut komma till sin rätt.
Slutraderna med Katrins förklaring av Jans oförmodade räddningsexpedition:
»Det kan inte vara för annat än för att prästen har läst över oss»,
visa hur djupt Berit Spong trängt in i svensk folktro och folksed.
Det kan vara, att hon härvidlag fått mycket genom arv från tidigare
generationer, men att hon förmått omsmälta detta i konstnärlig form
är hennes egen förtjänst, och den är icke liten.
Rudolf Värnlund, som tidigare framträtt som novellist, har nu
samlat sig till ett större arbete, romanen Jå och nej, en skildring
av en norrländsk bondflickas fåfänga försök att finna sig tillrätta i
livet, sedan hon av tanklöshet och nyfiken njutningslystnad låtit
locka sig att lämna den omgivning där hon hör hemma. Men trots
aktningsvärda ansträngningar har författarens försök att bemästra den
krävande romanformen helt och hållet slagit fel. För novellen räcka
hans krafter till, men att sammanhålla och genomföra en verklig
livsskildring förmår han icke. Teknik och komposition äro ohjälpligt
bristfälliga, och stilen växlar mellan vårdslöshet och affekterat litterär hållning.
Författaren saknar icke begåvning men väl smak och formell kultur.
Kråkslottet av Ragnar Holmström är en krönika om en gammal
halvförfallen kåk i utkanten av Stockholm, där några fattiga och av
livet hårt medfarna familjer kämpa sin fåfänga strid mot kölden och
svälten. På 80-talet skulle man ha berömt författaren för hans nyktra
saklighet och hans exakta skildringskonst, ty han försummar intet
tillfälle att illustrera sin berättelse med konkreta detaljer och faktiska
upplysningar. Till och med familjernas veckomatsedlar ha fått sin
tillbörliga plats i krönikan. Detta förfaringssätt har emellertid numera
kommit ur bruk, och det är utan entusiasm som man hos Holmström
hälsar dess återinträde i litteraturen. Om man också har en trist
historia att berätta så är det väl dock inte nödvändigt att öka tristessen
med en extra dosis detaljerad tråkighet. Det är skada att Holmström
har så lätt att glida över i en dylik entonig gråvädersstämning. De
otvetydiga förtjänster han äger på karaktärsskildringens område bliva
på detta sätt alltför mycket undanskymda, och omdömet om hans
författarskap kommer sålunda att utfalla ofördelaktigare än vad han
egentligen förtjänade.
På det lyriska området har julens mest uppmärksammade och
omdebatterade bok utan tvivel varit Birger Sjöbergs Kriser och kransar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
