Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Rom och italienarnas idealstad. Av Vilh. Lorenzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HO VILH. LORENZEN
också förmå folk att bygga, så att de kristna kyrkorna inte
längre behövde som dittills ligga i en ödemark.
Två tendenser göra sig gällande under renässansens och
barocktidens stadsplanearbete, vilket förf. också påpekar. Den ena
är den hänsynslöshet med vilken snörräta gator framdragas,
alldeles oberoende av terrängens beskaffenhet, såsom Via del
Quiri-nale, Via Venti Settembre mellan Monte Cavallo och Porta Pia
eller Via Sistina till Trinitå de Monti. Ofta förde gatorna fram
till monumentalbyggnader, så att gatorna såsom fond fingo en
framträdande point de vue. Detta kunde också ske på annat sätt,
då man under 1500-talet började uppsätta fria monument eller
dekorationer vid gatans slutpunkt. Och från den tiden
uppträder obelisken, fontänen och den fristående gatudekorationen i
Roms fysionomi, »än jämförelsevis diskret som Tritonfontänen
på Piazza Barberini, än iögonenfallande som en medelpunkt för
den öppna platsen såsom obelisken på Piazza del Popolo, ofta
med rent av storartat resultat: charmen vid vandringen på Roms
gator ligger till ganska stor del i dessa briljanta monument
placeringar. På samma vis som förf. i avdelningen Den
monumentala gatuavslutningen intressant och klart redogör för denna
utveckling, där Berninis insats varit så ofantligt stor, har han i
avdelningen Höj danläggningen tydligen con amore behandlat
den andra tendensen i Roms stadsplanearbeten: strävan att
konstnärligt dra nytta av terrängens höjder och sänkor, ända
från Bramantes Belvederegård med de pompösa trapporna och
rampanordningarna, som emellertid tyvärr störas av Sixtus V:s
biblioteksbyggnad. Bramante hade här givit klaven till senare
tiders lösning av problemet om stigande terrängs användning
föi upp- och nedgående trafik, ett problem som på nytt visade
sig inom villa- och trädgårdsarkitekturen såsom i Villa Farnese
på Palatinen. Det stora paradnumret blev härvid Scala di Spagna,
vars skapelsehistoria Josephson i ett viktigt avseende förklarar
med hjälp av nya källor. Förf. påvisar, som det förefaller med
full rätt, att Nicodemus Tessin d. y.:s i Nationalmuseum
bevarade kopia av ett förslag till Spanska trappan är uppgjort efter
ett förslag av Bernini själv. Man vet att Tessin kopierade den
modell, som Bernini gjort till en trappanläggning här. Men man
känner tillika till en osignerad italiensk teckning till en sådan
anläggning, och även av den har Tessin gjort en kopia, som
Josephson funnit på Fullerö. Båda teckningarna, som bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
