Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Rom och italienarnas idealstad. Av Vilh. Lorenzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 VILH. LORENZEN
En huvudsynpunkt är stadsplanesynpunkten, sådan denna
särskilt visar sig i de egentliga gatu- och torganläggningarna.
Här kunde möjligen ha gjorts några mer allmänna
anmärkningar om Roms karaktär som stad betraktad, då påvarna
från mitten av 1400-talet började intressera sig för staden.
Marsfältets oordnade bebyggelse och det bedrövliga tillstånd, i vilket hela
staden inom Aurelii mur befann sig, var meningslös i
trafikhän-sende i trots av att en del av kejsartidens gatunät ännu fanns
kvar. Detta berodde åter på stadens egenskap av att vara
endast en konsumentstad utan handel och industri, omgiven av ett
ingenmansland, den stora öde campagnan. Och Tibern var
faktiskt till ingen nytta, gatorna utefter dess stränder spela ingen
nämnvärd roll för stadens trafik. Gulgrå, tidtals farlig, flöt den
fram utan att betyda något för stadens liv, den bar inga skepp och
var faktiskt närmast till olägenhet: den måste passeras och
därför var man tvungen att bygga broar. Det är ganska
betecknande, att då staden i början av 1700-talet fick en hamn, Porta
Ripetta, blev denna en fest- eller grannlåtshamn. När påven
Nikolaus V i mitten av 1400-talet började tänka på att göra något
för staden, var den som ett vax i dens hand, som förstod att
forma den. På sätt och vis ombildades också denna urgamla stad
genom en successiv stadsplaneanläggning — gata efter gata, torg
efter torg. Detta får man också ett mycket starkt intryck av
genom Josephsons bok.
På det hela taget betraktade påvarna staden som sin. De
byggnadsarbeten som företogos skedde i stor utsträckning för
deras bekvämlighets skull. Men å andra sidan bör man icke
bortse ifrån att ett av deras förnämsta syftemål var att tjäna
kristenheten — att göra Rom till en också i yttre måtto
kristendomen värdig, monumental huvudstad, St. Peters stad. Sålunda
hade de påvliga gatuanläggningarna till ändamål dels att för
påven själv lätta förbindelsen mellan hans bostad och de förnämsta
kyrkorna inom det vidsträckta stadsområdet och dels att göra
det lättare för pilgrimerna och andra kyrkobesökare att komma
från den ena kyrkan till den andra. Detta borde måhända ha
varit påvisat något tydligare än som skett.
Då Sixtus V i slutet av 1500-talet lät utarbeta sina planer, var
det närmaste ändamålet att förbinda de olika kyrkorna, men
genom dessa påvliga gatuanläggningar uppkommo mästerliga
stadsplaneanläggningar, såsom den väldiga gatukorsningen över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
