Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Finska kultursträvanden under senaste halvsekel. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KULTURSTRÄVANDEN UNDER SENASTE HALVSEKEL 17
annat sätt en kulturell härd. Bergbom lät sig senare angeläget
vara att genast uppföra varje nytt stycke av Ibsen, så fort det
utkom, jå, ett par av dem hade visst sin urpremiär på denna
teater, vilket visserligen oftast var till större båtnad för
ambitionen än för något annat. Dock fick teatern sålunda en
fullständig Ibsen-repertoar, i vilken man småningom spelade in sig,
och när för åtskilliga år tillbaka Peer Gynt, vars uppförande
på Stockholms opera nu förberedes, hade blivit på ett utmärkt
sätt tolkad av Otto Manninen, gavs nu detta mäktiga och
utomordentligt fordrande stycke på finska teatern en lång följd av
föreställningar. Jag kan inskränka mig till dessa antydningar
om finska teaterns historia; dess stora kulturinflytande har
nyligen behandlats i denna tidskrift av professor Hirn.
Det är ej möjligt att här ge ens den kortaste översikt över
finsk litteraturs utveckling under detta skede. Kivi var en
stor realist före realismen, men med rötter både i bibelns och
folkdiktens romantik, alldeles som de äkta förromantikerna.
Samtidigt med honom lades grunden för en modern finsk lyrik av
skickliga och lärda konstnärer, vilka skrevo i klassisk anda och
naturligtvis icke förstodo att uppskatta en talang som hans. Från
Kivi och från åttiotalets internationella, särskilt norska,
verklighets- och samhällsdiktning utgingo sedan de, som blevo denna
riktnings betydelsefullaste bärare på finskt tungomål. Vid sidan
av den svenskspråkiga litteratur, vars förnämste
genombrottsman blev Karl A. Tavaststjerna, framträdde på finska den
kraftiga och modiga, icke särdeles fina, ej heller någonsin
konstnärligt färdiga men med ursprungligt stark dramatisk talang
begåvade Minna Canth, vilken begynte sitt uppseendeväckande
skriftställeri såsom en barnrik och självförsörjande änka. Den
genomkultiverade finska prosans skapare, dess store lyriker och
naturskildrare blev Juhani Aho, som i små novellistiska
mästerverk och några konstnärligt högt stående romaner blev ett mönster.
Till samma tid är att hänföra en egendomlig, med den
naturalistiska riktningen starkt sammanhängande företeelse, vilken på
sitt sätt bevisar ett slags primitiv och glupsk mottaglighet för
litteraturen, såsom vi sett att den härjade inom dramatiken:
där uppstod nämligen i bygderna en hel del folkskriftställare,
vilka på ett i högre mening konstlöst men genom själva den
omedelbara sanningen verkningsfullt sätt skildrade böndernas
liv. Den förnämste av dem, en klockare Päivärinta, blev en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
