Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Lyriska tolkningar. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Erik Blomberg: Tolkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 LITTERATUR
Av de övriga »skaldefösterna» gör sig Goethes röst förnimbar på ett
kännspakt sätt, medan Victor Hugos praktfulla diktion knappast
tränger igenom ordsorlet; på den svåra uppgiften att tolka den store
franske romantikern har översättaren synbarligen förlyft sig.
Lidforss har även haft djärvheten att ge sig i kast med Edgar Allan
Poes sjungande kärleksdikt Annabel Lee. Att översättaren resignerat
inför besvärligheterna med rimmen på namnet Lee, som löpa genom
hela dikten, vittnar redan första strofen om:
För många, många år sen det fanns
en mo, som bodde uti
ett kungarike vid havets strand,
hennes namn var Annabel Lee;
och hon levde i längtan blott efter ett:
att mig älska och älskad bli.
»Främmande lyrik» och »Skalderöster» äro båda aktningsvärda
prestationer av två versamatörer. På ett helt annat plan står Erik
Blombergs Tolkningar (Bonniers förlag). Här möter en skald
med en egen form, en av de mest personliga i den nyare svenska
lyriken, en översättare, som tidigare avlagt ett mästerprov med
tolkningar av Shakespeares, Burns’ och Herricks visor. Kärleken till
uppgiften, den fasta viljan att göra levande diktverk ur väldslitteraturen
tillgängliga på svenskt språk, delar han med de båda nyss
behandlade översättarna — men han har genom sin formkonst och sin ,
artistiska säkerhet helt andra resurser att sätta in. Hans
»Tolkningar» omfatta engelsk och tysk lyrik från olika tider; den äldsta
dikten, en engelsk visa till göken, stammar från 1200-talet och den
yngsta, Fleckers »Tenebris interlucentem», är från den
diktargenera-tion, som var ung, då världskriget bröt ut. Urvalet bestämmes av
en tydlig förkärlek för den romantiska dikten, tör den musikaliskt
glidande formen, men översättaren har även medtagit dikter av mera
plastisk karaktär, bl. a. Goethes hamrade »Prometheus» och några av
Conrad Ferdinand Meyers konturfasta reliefer. Det finns knappast
något obetydligt i detta utsökta dikthäfte — det skulle i så fall
vara de båda proven från Stevensons »A child’s garden of verses»,
som, hur älskvärda de än äro, väga litet lätt, när de så här ryckas
ut ur sitt sammanhang.
I den engelska avdelningen fäster man sig först och främst vid
den i sin melodiska stilrenhet mästerliga tolkningen av visan om
Orpheus i Shakespeares Henrik VIII samt vid Keats’ »Ode till en
näktergal», som i sina praktfullt böljande strofer fångar originalets
högromantiska musik av fågeldrillar och trädsus. Till denna tolkning,
som ej ger Österlings överlägsna försvenskning av samma diktares
»Ode till en grekisk urna» mycket efter, sluta sig vackert ett par
mindre Keats-översättningar. En annan tyngdpunkt i bokens första
avdelning bilda Stevensonstolkningarna »Tropiskt regn», diktarens
patetiska trosbekännelse från Samoa-åren, samt den lugna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
