Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Poincaré och 1912 års politik. Av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POINCARE OCH 1912 ARS POLITIK 558
liga skäl att närmare ingå härpå. Men han erkänner, att
franska krigsministeriet oroade sig över att se den ryska regeringen
avhålla sig från defensiva åtgärder. Isvolski-depescherna
berätta om hans eggelser till ryssarna att med uppmärksamhet
följa de österrikiska krigsförberedelserna och framför allt ej låta
dem taga så mycket större omfattning än de ryska, att
Frankrike vid en tillspetning av situationen och Tysklands eventuella
inskridande komme i en ofördelaktig militär position. Isvolskis
uppfattning att Frankrike nu varit fullt berett för ett krig må
ha varit överdriven eller ej. Den ryske ambassadören var
knappast ensam om sitt intryck av Poincarés beredvillighet att taga
ansvar. Det ligger nästan något symboliskt i den
omständigheten, att den stormaktskonferens, som han tvivelsutan mycket
uppriktigt varit med om att förbereda, slutligen sammanträdde
i London och icke i Paris. Poincaré tycker om att som ett
skäl för valet av plats anföra, att Isvolski både i Berlin och
Wien var avskydd. Men helt visst var man där icke heller
belåten med att ställa konferensen direkt under Poincarés
inflytande. Var denne icke direkt avsk3rdd, så väckte han åtminstone
misstro. Han ingav otvetydigt den föreställningen, att om han
också icke ville kriget, han icke fruktade det.
Poincarés hållning under Balkankrisen blottar karaktären av
hela hans europeiska politik. Som tidigare antytts, utgick han
från en självklar motsättning till Tyskland. Detta land hade
ledningen av trippelalliansen, som för den europeiska jämviktens
skull behövde en motvikt i en annan och lika stark
maktkombination. Att med Frankrike förena England och Ryssland till
en sådan motvikt var hans mål. I fråga om det förra landet
hade han lyckats vinna ett visserligen ofullständigt men dock
beaktansvärt resultat. Med Ryssland hade han likaledes haft
framgång. Petersburgbesöket i augusti år 1912 hade befästat
grundvalarna för de båda ländernas inbördes förhållande.
Tidpunkten hade valts så, att besöket kom att motverka intrycket av
ryske tsarens kort förut inträffade sammankomst med tyske
kejsaren i Baltischport. En viss nervositet hade gjortsig gällande i
Frankrike med anledning av detta kejsarmöte. Man tyckte icke om
dessa upprepade sammanträffanden mellan Rysslands och Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
