Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ur årets utrikeskrönika. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ÅRETS UTRIKESKRÖNIKA
Det år, som snart gått till ända, har varit ganska rikt på
betydelsefulla händelser, några vittnande om att vår
världsdel, trots tillfälliga återfall, dock är stadd på
bättringsvägen från efterkrigsårens långvariga febertillstånd, andra
åter kastande framför sig hotfulla skuggor, vilka synas
bebåda en ny omvälvningsperiod av oberäknelig räckvidd.
Uppbyggande krafter med folkförsonande syftemål äro stadda i
löftesrik verksamhet. Men samtidigt bedrives mångenstädes
ett destruktivt mineringsarbete, som ej bör i sorglös optimism
underskattas, och flerstädes ha, när en viss utjämning inträtt
i de utrikespolitiska konflikterna, i dessas spår följt
inrikespolitiska slitningar, som kunna tänkas sträcka sina
återverkningar även utanför vederbörande stats egna gränser. De
olika staterna ha kommit varandra närmare än förr? men
därmed ha de även blivit känsligare för rubbningar i
varandras samhälleliga hälsa. Lyckligtvis förefalla de
uppbyggande och utjämnande tendenserna vara de för stunden
förhärskande, men statskonsten har alltjämt på grund av
förhållandenas makt, där den är som bäst, karaktären av
statsläkekonst, och Europas folk förete i stor utsträckning bilden
av mer eller mindre ömtåliga rekonvalescenter.
Till årets märkligaste och även mest glädjande tilldragelser
räknas allmänt Tysklands inträde i Nationernas förbund,
särskilt då därför att dess välkomnande i
förbundsmedlemmarnas krets som permanent rådsmedlem betyder ett
avgörande steg i riktning mot återställandet av normala fredliga
jämlikhetsrelationer mellan Tyska riket och världskrigets
segermakter. En stormaktsmedlem av Folkförbundet kan ju
ej behandlas som en kronisk fridstörare, vilken det gäller
att ständigt hålla i öronen, och upphörandet av denna
Tysklands obehagliga ställning såsom »varg i veum» bör å andra
sidan motverka den benägenhet för desperationspolitik, som
under efterkrigsåren hunnit betänkligt breda ut sig ej minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
