Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Finsk Tidskrift. Av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 GUNNAR CASTRÉN
nistiska andan från Finland vid 1800-talets mitt, som ännu lever
kvar trots den nya tidens inbrott. Att så verkligen var fallet
understrykes av den estetiska programförklaring, där Runebergs
absoluta envälde i diktens värld kategoriskt fastslås med bestämt
avståndstagande från romantiska ideal: »Emot hans sunda och
manliga realism vill den ljudande malmen och den klingande
bjällran tona alltför ihålig, den formlösa subjektivismen
förefalla alltför vidunderlig, svärmeriet kännas som en tung och
kvav luft». Man förstår redan av dessa ord att Estlander alltid
förhöll sig rätt kyligt till Topelius’ diktning.
Denna inledande hänvändning »Till läsaren» ger en
föreställning om den anda, som i stort sett behärskade Finsk Tidskrift
under Estlanders tid och som även därefter i det väsentliga
blivit bestående.
»Vitterheten» uppräknades främst i Finsk Tidskrifts
undertitel. Och på detta område har också dess huvudbetydelse
legat. Dock mindre på den egentliga skönlitteraturens än på
kritikens. Väl har redaktionen bemödat sig om att göra den
skönlitterära avdelningen möjligast mångsidig och även lyckats
däri, så att alla märkligare svenska författare i Finland torde
vara företrädda i tidskriften. Men Finsk Tidskrifts hela
läggning har varit sådan, att knappast någon författare eller
författar-grupp känt den som sitt särskilda organ och betraktat det som
sin uppgift att skänka den sitt bästa och högsta. Däremot har
den litterära kritiken i Finsk Tidskrift spelat en betydande roll
och utövat ett stort inflytande. I synnerhet var detta väl fallet
under Estlanders tid. Hans kritik präglades av en bestämd
målmedvetenhet, som kom till synes icke blott i de av honom
själv författade recensionerna utan också åtminstone till en del
i de av andra medarbetare signerade uttalandena. Hans litterära
ideal var den måttfulla, på en utpräglat etisk världsåskådning
grundade realism, vars stora förverkligande han fann i
Runeberg. Hade den inledande artikeln snarast formulerat detta
program med avvisande av romantiken, så kom tidskriften snart
att få hävda det huvudsakligen i bestämd motsättning till den
framryckande naturalismen. Snävt ortodox var Estlander dock
ingalunda. Hans uppsats om Strindbergs »Röda rummet» har
fått ett välförtjänt erkännande i den svenska litteraturhistorien
som det första uttalande om denne, där hans begåvning fullt
uppskattas. Strindbergs senare naturalism blev dock Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
