Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Adolf Törneros’ brev. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 NILS AFZELIUS
genom Skåne och Närke, kanske helst den senare. Man kan citera
var som helst från dessa sidor: »Ögat kunde knappt upptäcka ett
enda hårdt och hvasst föremål. Hjelmaren låg till höger och hvilade
sig vingbred och lat: till venster utbredde sig en oerhörd grön plan
— ty nästan hela sträckan mellan Hjelmaren och Qvismaren
(hvilken gömde sig ned i marken, skymd af fräkenbottnar undan vår
åsyn) utgöres af mer än en qvadratmils äng, hvars hörn liksom
utpekas af Lennäs, Askers, Norrbyås och Mellösa kyrktorn. Knappt
en enda gran stack upp sina spetsiga former — spridda löfträd
eller små lundar på upphöjdare plättar fägnade här och der
blicken. En gråsten af vigt var en sällsynthet. Luften kändes
som ett varmt imbad. Åkerjorden var rödmyllig, lucker och
fet — och af denna fetma, blandad med de oräkneliga
hövål-marnes transpiration, ångade det ständigt en mild doft afessence
de mille fleurs. Allt medvetande af torr, kall och sträf
ofruktbarhet var försvunnet: — lifsandarne agerade obeskrifligt tamt
och sorglöst–––––-».
Men landskapsmålaren är också porträtt- och genremålare.
Han kan nöja sig med en snabbskiss som den av den lille
knö-lige doktor Alfort eller »gäddsnipan» Walmstedt eller klippa en
hel rad silhuetter från en kvällsmottagning hos landshövding
Järta. Eller han kan pensla ut små klara akvareller: grevinnan
på Gravsten, gubben Upman i Eskilstuna på sin förstutrapp,1
sällskapsspektaklet på Stenbro, allt mästerstycken av besjälad
realism. Men andra sidor, och väsentligare, måste framhävas,
om man vill ge en föreställning om vad som ryms i Törneros’
brev. Där finnas psykologiska iakttagelser och självanalyser av
den största finhet och originalitet — något som mindre gäller
de generaliserande satser om kvinnokönet m. m., som äro
frikostigt strödda bland breven och särskilt »dagboksanteckningarna».
På dem får man ofta nog tillämpa vad deras författare en gång
själv bekant: »Hur många tankar, som jag i en angenäm villa
ansett för mina egna, har jag sen åter träffat i någon förut
läst bok?» Så snart analysen gäller hans egna känslor, präglas
1 Det stycke som meddelas på s. 154—159 i sista upplagan, är icke alls taget
ur brev till G. O. de Frese, men väl det närmast föregående stycket, som där
uteslutits. Det har av förste utgivaren brutits ut ur ett två år äldre brev till
Ulfsparre och genom några klumpiga ändringar lappats ihop med brevet till
de Frese. Hela den banala ingressen är ett verk av Schröder: »Men sedan
nu posttimman halkats öfver, må min penna för den deltagande vännen ännu
sqvallra en stund» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
