Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kring regeringskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 KRING REGERINGSKRISEN
dess ha, med undantag av den de Geer-Sydowska
ämbets-mannaministärens korta mellanspel, endast parlamentariska
minoritetsregeringar förekommit. Det stora partiet åt vänster,
socialdemokraterna, har nu trenne gånger haft regeringen om
hand, medan deras antipod, högern, gjort endast ett försök i
herr Tryggers gestalt, vars regering blev ett högerstyre till
namnet ehuru icke till gagnet. Den nu tillträdda Ekmanska
ministären innebär den nyheten, att mellanpartiet för första
gången sedan 1911 ensamt får försöka sig på
regeringsuppgiften, sedan flygelpartierna tills vidare förbrukats.
Om man med ledning av ovannämnda data och med
hänsyn till eljest kända fakta skulle bilda sig ett omdöme om
de nu förefintliga svenska partiernas ställning till
regeringsfrågan, så torde följande utsago icke kunna bestridas.
Socialdemokratien har visat sig obetingat regeringsvillig och högst
ogärna givit rum för efterträdare. Som stöd för denna
strävan åberopa socialdemokraterna sin ställning som det
största minoritetspartiet. Men psykologiskt beror detta
maktkrav på vederbörandes friska aptit på livet och deras
oförfärade offensivanda. I motsats härtill synes inom högerpartiet
förefinnas föga åtrå till regeringsställningen. Högern skulle
sannolikt ej vägra sin medverkan i en borgerlig
samlingsministär, om villkoren för en sådan blockbildning kunde anses
någorlunda förenliga med partiets åskådning. Men ensam vill
högern icke träda till, så länge den icke kan stödja sig på
majoritet åtminstone i någondera kammaren. Även herr
Trygger synes numera avböja ett förnyat regeringsförsök i
»samförståndets» misslyckade tecken. Bondeförbundet ställer
sig i överensstämmelse med sedvänjorna från det gamla
lantmannapartiets dagar rent negativt i regeringsfrågan. Vad
dagens regeringspartier, de förbudsfrisinnade och nyliberala,
beträffar, så ha dessa under senare år genom partisprängningen
den 27 maj 1923 samt därefter följande valnederlag och
mandatminskning varit utsatta för betydande kraftförlust. Denna
svaghet i fråga om inre enighet och yttre prestige har dock
uppvägts av det bekanta sakförhållandet, att partierna i
riksdagens bägge kamrar suttit inne med utslagsröst mellan höger
och socialdemokrater. Under de senaste tre åren har svensk
politik därför kretsat kring den mellanterräng, på vilken herr
Ekman och hans meningsfränder manövrera. Liksom annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
