Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Kring regeringskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KRING REGERINGSKRISEN
Den svenska parlamentarismen undandrar sig som bekant
varje närmare definition. Som dess mest karakteristiska
drag framträder tendensen hos riksdagen att varda det stora
riksämbetsverk, varav Kungl. Maj:t och statsförvaltningen blott
utgöra ett beroende och noga övervakat annex. Professor
Stavenow har också tidigare i Svensk Tidskrift framhållit,
hurusom vårt nuvarande riksdagsvälde endast fullföljer
traditioner från Frihetstiden. Under sådana förhållanden kan
man icke räkna med annat än en svag regeringsmakt. Vårt
parlamentariska system har också visat sig vara ovanligt
dödsbringande för ministärerna, vilkas mortalitet oavbrutet stigit i
motsats till det allmänna dödstalet för befolkningen. I Europa
kunna vi snart tävla om rekordet på bägge dessa områden, varav
framgår, att det svenska folket med sin enastående fysiska
hälsokraft i sitt statsliv lider av en konstitutiv svaghet. Ty
det synes icke finnas utsikt att med nuvarande statsskick få
till stånd den stabila riksstyrelse, som är en nödvändig
förutsättning för de politiska samhällsförhållandenas utveckling i
landsgagnelig riktning.
Anledningen till den första statsmaktens förfall är ju att
söka i den demokratiska parlamentarismens genombrott år
1911. Dessförinnan hade vårt land haft förmånen av
långvariga och starka regeringar, såsom den Boströmska före och
den Lindmanska efter sekelskiftet, vilka skeden nu för
blicken bakåt te sig som de kraftfullaste och lyckosammaste
i Sveriges nyare historia. Under de senaste 15 åren ha vi
emellertid, om man medräknar den nya Ekmanska regeringen,
hugnats med 10 olika ministärer, varav icke mindre än 6
regeringar under de sista 6 åren. Denna förändring till det
sämre inträffade våren 1920, då vår hittills enda regelrätta
parlamentariska regering, som förfogade över majoritet i bägge
kamrarna, nämligen den Edénska blockregeringen av liberaler
och socialister, rämnade genom de senares separation. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 22 09:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1926/0283.html
