Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Erik XIV:s svenska legioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 DAGENS FRÅGOR
möjligt för det »utgjorda» manskapet alt stanna kvar under fanorna.
Det var ett principiellt genombrott av den största betydelse. Man
har också bevis på, att konungen var väl medveten om räckvidden
av sitt beslut. Då det värvade krigsfolket avskaffades, behöll han i
sin tjänst en tysk knekthövitsman, Joakim Bulgrin, som han använde
till att bygga Vadstena slott. På i gamla tider vanligt sätt fick denne
använda sig av knektar vid byggnadsarbetena, men han betalade dem
lågt och gjorde dem därigenom oroliga. Genast väcktes konungens
misstankar. Bulgrin måste vara en motståndare till den nya
organisationen, som gjort hans landsmän överflödiga. Till äventyrs förfore
han på detta okloka sätt »udi then acht och mening, att the [svenska
knektarna] skulle blive ovillige, gjorde, när man them udi krigsvis
behov hade att bruke, och åter byte till hans landsmän och thet
tyske sällskapet» (3 juni 1549).
Det var emellertid en sak att sätta upp de inhemska trupperna,
en annan att göra dem jämbördiga med det utländska krigsfolket.
Det gamla svenska folkuppbådet var till hela sitt väsen defensivt, och
de knektar, som erhöllos genom detsamma, voro endast vana vid ett
defensivt stridssätt. Deras beväpning, armborsten och de lätta
eldvapnen (»rören»), liksom avsaknaden av harnesk hänvisade dem till
försvarsstrid i skyddande terräng, gärna förstärkt genom primitiva
befästningar, »bråtar». Men den slutliga framgången måste sökas på
öppna fältet och kan endast vinnas genom anfall. Även här har
Gustav Vasa inlett den nya tiden, men den avgörande insatsen blev
Erik XIV:s. Att han var en fältherre, som leddes av vittutseende
strategiska beräkningar, har redan tidigare visats. I kapten Petris
skildringar får man även stifta bekantskap med hans organisatoriska
och taktiska planer. Om deras syftning kan intet tvivel råda. Målet
var att ge det inhemska fältfolket anfallskraft, att göra det vuxet att
möta samtidens yrkeskrigare i fria fältet. Därför ändrades först
be-väpningen. Erik skapade ett tungtbeväpnat infanteri, utrustat med
harnesk och långa pikar. Och ej nog därmed. Fastän Eriks mål var
att kunna taga upp striden med samtidens elittrupper, var han
självständig nog att frigöra sig från deras taktik. I stället för den dåtida
tunga infanterifyrkanten införde han, efter direkt förebild av den
romerska legionen, en smidig, manöverduglig uppställning, som i det
genom rytteriets nederlag förlorade Axtornaslaget gav glänsande bevis
på sin förmåga att realisera krigsherrens avsikter i strid med
utländskt yrkesinfanteri.
Erik XIV:s infanteriorganisation betecknar höjdpunkten av den
svenska krigskonstens utveckling, så långt kapten Petri denna gång
följer den. Liksom tankarna voro konungens, voro också viljan och
kraften att upprätthålla de vunna resultaten endast hans. Den nya
beväpningen och det nya stridssättet voro i verkligheten djupt
impopulära. Knektarna längtade tillbaka till »det småländska sättet»,
försvarsstriden i den skyddande terrängen. När disciplinen brast,
kastade de bort harnesk och pikar — och när statsmaktens
auktoritet brast genom konungens sinnessjukdom och revolutionen, köpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
