Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Erik XIV:s svenska legioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 271
uppbyggda, underhållande och särskilt i betraktande av ämnets art
verkligt lättillgängliga framställningen skall kanske reagera mot att
denna här klassificerats som »tålmodig detaljforskning». De mödor,
förf. och hans medhjälpare, kaptenen E. H. Westman, underkastat sig,
framträda nämligen först, om man •-— med ett tacksamt erkännande
av att noterna fått följa den text, med vilken de höra tillsammans —
närmare studerar källcitaten. Där finner man, i vilken överraskande
grad bilden måst byggas upp med det primäraste materialet, den
enstaka ordern och den enstaka räkenskapsanteckningen. I
förbigående sagt frapperas man också av den rikedom på upplysningar,
räkenskaperna gömma åt den, som har fantasi nog att övervinna deras
förmenta torka och tillräcklig energi att göra sig till herre över den
gamla splittrade medelsförvaltningens invecklade system (eller brist på
system).
Men det är tid att återvända till den grundtanke, som inledningsvis
antyddes. Förfis tes är, att det svenska krigsväsendet i obrutet
sammanhang byggts upp på den gamla plikten att »gå man ur huse» och
värja sitt land. »Bibehållandet av den svenska bondeklassens
inflytelserika ställning och den svenska nationella krigsmaktens
framträdande äro bland de största värden, som de germanska åskådningarna
skänkt vårt folk. Den svenska krigsmakten är också sedan äldsta
tider sammanvuxen med nationen i övrigt på ett sätt, som icke finner
sitt motstycke i något annat land». Utan tvekan söker författaren
det svenska fotfolkets ursprung i den krigsorganisation, som
framträder i våra landskapslagar. I motsats mot det allmänna folkuppbådet,
vars karaktär måste vara rent defensiv, men i organisatoriskt samband
med detta står ledungsuppbådet, som endast tillgodogör sig en del
av folkmaterialet men just genom begränsningen i antal åt detta
»utskott» kan ge den för offensiven nödvändiga organisatoriska fastheten.
Ledungsorganisationen hade i vår historias äldsta tider redan nått
förvissnandets stadium, men på liknande sätt. så fortsätter
författarens tankegång, skapades ur det senmedeltida bondeuppbådet genom
uttagandet av »utgärdsmän» bättre utrustade, för långvarigare
krigsföretag brukbara bondehärar. Av denna art var med all sannolikhet
den här, som segrade vid Brunkeberg, och många källor ge direkta
säkra belägg på metoden.
Gustav Vasas insats i den svenska krigskonstens tradition var, att
han skapade en inhemsk yrkesarmé på grundvalen av den allmänna
värnplikten, realiserad genom utskrivning av erforderliga kontingenter
till långvarigare krigstjänst. Nästan från första stund började han
sålunda besolda inhemska knektar, som ville stanna under fanorna.
Länge bestod emellertid hans stående krigsmakt till huvuddelen
av värvat utländskt folk. Först efter Dackefejden gjorde han sig
fri från denna dyrbara och föga pålitliga organisation.
Främlingarna fingo resa hem, och deras platser fylldes av inhemska
soldater, uttagna med de traditionella utskrivningarnas metoder men
betalade och underhållna av konungen. Rekryteringen tryggades sålunda
genom den urgamla värnplikten, och samtidigt gjorde konungen det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
