Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30 mars 1926 - Engelska diplomatminnen från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 DAGENS FRÅGOR
och drottning Kristina, så har Rodd i The Princes af Achaia
lämnat ett värdefullt bidrag till medeltidsgrekisk historia från tiden
närmast efter fjärde korståget. Bägges hela läggning gör också, att
man ej förvånas över att de vid sina politiska samtal i London i juni
1905, under högtidligheterna vid nuvarande kronprinsens bröllop, enades
om samma uppfattning i norska frågan: »När man väl en gång
accepterat unionsbrytningen som oundviklig, vore det den sämsta politiken
av alla att lägga hinder i Norges väg».
Innan sir Rennell kommenterar den svensk-norska unionens
upplösning, nedskriver han några intressanta »första intryck» av land och
folk i Sverige. Stockholms natursköna läge väcker hans beundran,
staden förefaller honom »admirably kept», och han sluter sig därav
till att där måste finnas »grundlig kompetens i municipalförvaltningen».
Den manliga stadsbefolkningen är, försäkrar han, »sannolikt den bäst
klädda i Europa», ett intryck, som endast förstärkts vid åseendet av
arbetarnas första-maj-demonstration och som gör det förklarligt, att
många av Londons bästa skrädderietablissement använda svenskar
som tillskärare. I svenskt umgängesliv finner han uppriktighet och
enkelhet vara kännetecknande drag, sommarnöjeslivet i skärgården
skildras med mycken sympati, och stort utrymme ägnas åt en
entusiastisk relation om några dagars älgjakt i Bergslagen. För det svenska
skolväsendets demokratiska prägel har han varma lovord, men han
förvånas över »universitetsstudiernas ytterliga långvarighet». Sir Rennells
totalomdöme blir, att svenskarna utav alla folk, bland vilka han
vistats, mest liknade engelsmännen i sin allmänna syn på livet, kanske
dock med större tendens till förbehållsamhet, och att man i deras
samhälleliga institutioner fann »mycket vardt att beundra och även
att efterlikna, om det nämligen vore möjligt att i ett mycket folkrikt
land tillämpa metoder, som verka friktionslöst hos en relativt liten
befolkning».
Av gamle kung Oscar tecknar Rodd ett sympatiskt hållet porträtt.
Om dess träffsäkerhet vittnar en diplomatiskt formad fras, som torde
göra sig bäst på författarens eget språk: »If I might use the word
in a sense implying no disparagement, his natural sincerity was
accompanied by a slightly histrionic sense, which well became the
part he had to play». Dåvarande kronprinsen iakttog han på nära
håll under dennes regentskap våren 1905, och han ägnar honom många
lovord för »den takt, det tålamod och den anda av försonlighet han
visade vid den tidpunkt, då han kallades att spela en mycket
otacksam roll». Vid ett besök i Kristiania träffade Rodd på en promenad
kronprinsen-regenten, »trampande sig väg genom snön», och hade
sedan uppe på slottet ett politiskt samtal med honom, från vilket den
engelske diplomaten erinrar sig regentens pessimistiska syn på läget
samt hans klara och illusionsfria blick på den kommande
utvecklingen. »Jag har sällan», tillägger sir Rennell, »känt uppriktigare
sympati för någon människa än jag kände för regenten, ensam i palatset i
Kristiania, mediterande över ett problem, som han trodde vara
olösligt». För egen del betygar Rodd, att han som »utomstående opartisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
