Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30 mars 1926 - Det latinska Amerikas solidaritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 209
Det latinska Amerikas tjugu stater stå i både
ekonomiskt, kulturellt och politiskt hänseende
närmare Europa än vad fallet är med den stora unionen i norr.
Förenta staternas politiska hegemoni har visserligen praktiskt taget
genomförts på fastlandet ned till Panama samt på de Karibiska öarna,
men i det egentliga Syd-Amerika möta U. S. A:s anspråk på politiskt
övervälde den kraftigaste opposition. Ett av uttrycken för denna
ståndpunkt är den anknytning till europeisk politik, som särskilt via
medlemsskapet i Nationernas förbund medvetet eftersträvas av de
ledande sydamerikanska staterna.
Man betraktar ofta i Europa U. S. A:s med utgångspunkt från
Monroe-doktrinen eftersträvade hegemoni över hela den västra
hemisfären såsom en naturlig och oundviklig utveckling. Denna
uppfattning torde emellertid vara felaktig. Allt synes fastmera tyda på
att åtminstone det egentliga Syd-Amerika kommer att mer och mer
framträda såsom en självständig politisk grupp.
Något formligt politiskt enande av Syd-Amerikas stater är visserligen
icke på något sätt ifrågasatt, men tendenserna till politisk samverkan
dessa stater emellan bliva alltmer omisskännliga, i samma mån som
även den ekonomiska och kulturella solidariteten mellan deras länder
och folk växer starkare. Här försiggår en utveckling, som ur
europeisk synpunkt är värd att i högsta grad uppmärksammas.
Den stora ekonomisk-kulturella gränslinjen i Syd-Amerika går
tvärsöver kontinenten, ungefär vid Stenbockens vändkrets, eller något
nordligare. Länderna söder därom — Chile, Argentina, Uruguay och
södra Brasilien — äro vita och bliva under den europeiska
invandringens fortgång allt vitare. Det övriga Brasilien, samt Paraguay,
Bolivia, Peru och Ecuador äro övergångsländer med blandbefolkning,
Venezuela och Colombia åter tropiska stater med endast en fåtalig
vit befolkning. Ur historisk synpunkt finnes en betydande
motsättning mellan det portugisiska och även före skilsmässan från
moderlandet praktiskt tämligen självständiga Brasilien och de övriga, ur
spanska kolonier framgångna staterna. Men historien betyder här
mindre än i Europa, och den snabba ekonomiska utvecklingen verkar
i den växande solidaritetens riktning.
Syd-Amerika saknar ju ingalunda småtvister mellan de olika staterna
rörande gränsfrågor m. rn. Men av dessa är det egentligen endast
en som ännu lever kvar såsom en ödesdiger konflikt: tvisten mellan
Chile och Peru om provinserna Tacna och Arica i nordligaste Chile.
Genom det s. k. »guano-kriget» 1878—81 erövrades dessa av Chile
från dess motståndare Bolivia och Peru. Chile utfäste sig emellertid
att år 1894 låta anställa en folkomröstning i syfte att avgöra dessa
provinsers slutliga öde. Denna har emellertid av olika anledningar
uppskjutits. 1922 hänsköts emellertid denna gamla stående konfliktfråga
till U. S. A:s skiljedom, och folkomröstningen skulle egentligen i dessa
dagar äga rum. Den har emellertid fördröjts av varjehanda
komplikationer, och tvisten är fortfarande ingalunda löst.
År 1917 följdes Förenta staterna i sin krigsförklaring mot Tyskland
Det latinska
Amerikas solidaritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
