Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Samuel Ödmanns skrifter och brev. Av O. Wieselgren - Henning Wijkmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Samuel Ödmanns skrifter och brev. Med levnadsteckning
och kommentar av Henning Wijkmark. Bd 1—2. Sthlm.
Diakonistyrelsens förlag, 1925. Kr. 16: —.
Dr Henning Wijkmark, som för ett par år sedan riktade vår
biografiska litteratur med en ypperlig, på sin tid även i denna tidskrift
omnämnd skildring av Samuel Ödmanns liv och verksamhet, har nu
kompletterat sitt arbete genom en upplaga av Ödmanns skrifter och
brev i urval. Det är en verkligt värdefull tjänst han härmed gjort
vår lärdomshistoria. Ödmanns klassiska mästerverk, skildringen av
det Wieselska prästhemmet och interiörerna från Växjö gymnasium
på 1780-talet, äro ju kända och tillgängliga i moderna upplagor, men
av hans övriga rika och omfattande produktion är det knappast något
som den nuvarande generationen haft tillfälle att lära känna annat
än genom att gå till de relativt svårtillgängliga originalupplagorna.
Av hans vidlyftiga korrespondens slutligen ha endast obetydliga delar
över huvud taget blivit tryckta. Wijkmarks vackra och med lärorika
kommentarer försedda upplaga avhjälper på ett förträffligt sätt denna
brist. Att han gått till sitt arbete med både intresse och sakkunskap
lärer vara överflödigt att framhäva. Få av våra forskare torde kunna
upptaga tävlan med honom, då det gäller kännedom om det adertonde
århundradets teologiska historia, och knappast någon har i så hög
grad som han förstått att arbeta sig in i dåtidens allmänvetenskapliga
åskådningssätt och uppfattning.
För mången står 1700-talets lärda värld som något halvt
komedi-artat och huvudsakligen kuriöst. Man tänker antingen på Moliéres
och Holbergs pedanttyper med deras barbariska latin och deras
frenetiska disputationsraseri, eller — i bästa fall — på en gestalt som
den välmenande lärdomsfjäsken Gjörwell,, vilken ju också han i sin
outtröttliga nyfikenhet har ett drag av komik över sig. Men det
vore orättvist att på detta sätt stanna endast vid de svagaste
punkterna i tidens lärdomsfysionomi. Om också något av brådskande och
beskäftig samlariver ingår som ett typiskt drag även hos de bästa
representanterna för det adertonde seklets vetenskaplighet, så är dess
karaktär dock icke uttömd därmed. Dåtidens forskning är övervägande
deskriptiv, det är sant, men den kunde i själva verket icke vara annat.
För den generation, som vuxit upp under intrycket av hur
senrenässansens väldiga historiskt-filosofiska konstruktioner lidit skeppsbrott,
fanns intet annat att göra än att slå in på helt nya vägar, utveckla
andra metoder och söka sig andra mål. Det blev kärleken till det
exakta som gav tidens lärdomstyp dess prägel. Man ville ha pålitliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
