Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26. 2. 1926 - »Filmkulturen» - Sovjetrysk bondepolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 153
ser under recensionerna blott en signatur, som den eljest väl ofta
vant sig att möta i kåsörspalten, men vem som döljer sig bakom
signaturen och vilken grad av auktoritet man följaktligen bör
tillmäta vederbörandes omdöme torde för flertalet läsare vara obekant.
Orn, som nu verkligen synes vara fallet, man på allvar börjar
erfara ett behov av att skydda vårt folk för att ytterligare förgiftas
av usla och demoraliserande amerikanska lyxfilmer, så tillkommer
det i första hand pressen att skaffa en sakkunnig och erfaren kritik
med full frihet att yttra sig utan hänsyn till tidningspolitiska och
ekonomiska förhållanden. En dylik kritik skulle säkerligen inom
en relativt kort tid kunna uträtta mycket gott för både Stockholms
och landets vidkommande. Om detta skulle visa sig otillräckligt
måste emellertid andra utvägar av större effektivitet sökas, ty den
nuvarande situationen innebär utan tvivel en verklig fara för vår
själsliga folkhälsa. Wildes bekanta paradox, att det är livet som
formar sig efter konsten och icke tvärt om, har på detta sätt fått en
oanad aktualitet; men det vore synnerligen beklagligt om den för
filmens vidkommande hos oss i alltför bokstavlig mening skulle besannas.
Sovjetregeringens förhållande till bondemassorna har
alltid varit det betydelsefullaste momentet i dess inre
politik. Men detta har varit ett förhållande mellan tvenne fristående
makter, vilka ömsevis fört krig, slutit fred eller kompromissat med
varandra, och är sålunda endast i ringa mån jämförligt med en
västerländsk regerings förhållande till den jordbrukande befolkningen.
1917—18 ville bondesoldaterna sluta kriget och gå hem och jämte
de hemmavarande dela godsägarejorden. Detta var för bönderna
revolutionens mening. Programmet utfördes också till punkt och
pricka. Intet ryskt parti och ingen rysk regering skulle heller vid
tidpunkten i fråga kunnat hindra dess realiserande. Bolsjevikerna
voro emellertid den enda grupp, som helt och fullt gåvo programmet
sin välsignelse, varför de också vunno starka begynnelsesympatier
bland bondemassorna.
Men denna harmoni förvandlades snart i sin motsats och i stället
vidtog en dragkamp, vilken fortsatte under tre års tid och slutligen
ledde till en hart när outhärdlig spänning. Den urspungliga
bolsje-vikiska bondepolitiken, med emfas proklamerad bl. a. av Lenin på
våren 1918, gick nämligen ut på att bönderna av jordbrukets
produkter för »det allmännas» (d. v. s. städernas och arméns) behov
borde avstå allt utöver vad de för egen räkning hade oundgängligen
nödigt. Det praktiska genomförandet av denna politik lades i händerna
på kommittéer av »byarnas fattigfolk», landsbygdsproletariatet.
Resultatet blev i praktiken endast en rätt planlös serie av konfiskationer,
vilka från böndernas sida bevarades med bojkott av städerna och
produktionsinskränkning. Denna senare, som 1920 nådde sin
höjdpunkt (detta år besåddes endast 60 % av förkrigsarealen), gav 1921—22
års hungersnöd en betydligt större omfattning än vad eljest skulle
behövt bliva fallet.
Sovjetrysk
bondepolitik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
