Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26. 2. 1926 - »Filmkulturen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 DAGENS FRÅGOR
för herrarna. Hela den atmosfär, i vilken dessa filmskådespel
ut-ageras, är obeskrivligt vämjelig. Det finnes icke en känsla, icke en
gest som är äkta; själlöst och falskt som talmi är alltsammans,
både handling och utförande, hur driven än tekniken hos regissör
och skådespelare må vara. Icke minst motbjudande är den
hejd-lösa beundran för den sysslolösa och eleganta rikedomen, som bär
upp hela framställningen. Den beundransvärda lyckan i att vara
rik, elegant och oberoende av allt arbete, det är summan av det
budskap som dessa alster av filmens konst medföra till
mänskligheten. Man förstår i belysning av dessa filmers enorma
popularitet i Amerika en anekdot, som berättas om en direktör i ett av
de största amerikanska filmbolagen, vilken på försök låtit för sig
rulla en bekant svensk film med ämne ur folklivet. Då han sett de
första delarna, blev han otålig och gav order om att man skulle
hoppa över inledningen och komma till huvudsaken. På frågan om
vad han därmed avsåge gav han till svar: Låt mig se de scener som
visa hur de uppträdande kommit sig upp i världen, blivit rika och
fått dyrbara toaletter! Då han fått reda på att något dylikt socialt
omskifte ej alls förekom i hela filmen, blev han otroligt häpen och
förklarade sig ej vidare i stånd att intressera sig för arbetet, då
nämligen en film av sådan beskaffenhet omöjligen skulle kunna visas
för amerikansk publik. Så långt ha vi ju till all lycka ännu icke
hunnit i vårt land, men säkert är att man har anledning att hålla
ögonen öppna och noggrant följa utvecklingens gång. Vi äro
redan en god bit nere i utförsbacken, och vi kunna komma längre än
vi önska, om det icke bromsas i tid.
Den makt, som i första hand borde sätta in sitt inflytande på att
bringa filmväsendet till någon självbesinning, är naturligtvis pressen.
Men härvid kommer man att beröra ett problem som icke är
alldeles angenämt att analysera i hela dess omfattning, nämligen
pressens förhållande till filmkritiken. Med rätta har ju vår offentliga
kritik, vare sig det gäller bildande konst, litteratur, musik eller
teater, rykte för både opartiskhet och sakkunskap; men om
filmkritiken kan anses berättigad till samma omdöme, lärer vara
särdeles ovisst. Givetvis befinner den sig redan från början i en
tämligen prekär situation. Tidningarna, de större som de mindre, ha ju
ostridigt betydande inkomster av biografannonserna, och filmföretagen
anse otvivelaktigt detta medföra en viss rätt till behandling som mest
gynnad nation. Dessutom torde en del filmrecensenter mera betrakta
sig såsom språkrör för den stora publikens smak än kritiska
bedömare i ordets egentliga mening. Om den faktiska sakkunskapen
alltid räcker till, är väl också tämligen tvivelaktigt: åtminstone
framtvingas den reflexionen, då man i tidningsspalterna läser varma
erkännanden åt en del amerikanska »historiska» filmer, som i själva
verket blott utgjort prov på den tarvligaste panoptikonkonst och där
det för övrigt vimlat av detaljer av den mest groteskt ohistoriska
karaktär. I detta sammanhang må även anmärkas det olämpliga i
att praktiskt taget all filmkritik framträder anonymt. Allmänheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
