Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Ifvarsson. Ett bidrag till hans politiska karakteristik. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL IFVARSSON 105
mentariker som handlar så och som därjämte lägger sig vinn
om att, när han uppträder för en sak, icke briljera i debatten
utan verkligen vinna i voteringen, kan lätt till sist bliva mindre
väl sedd av slagna motståndare. Han var klok och tystlåten,
men redbar och öppen mot dem, för vilka han hyste förtroende.
Han ingav också förtroende. Känt är det betyg de Geer i sina
Minnen ger Ifvarsson: av denne hade han alltid fått öppet och
ärligt besked.
En av de ovan omtalade män, som stodo Ifvarsson nära, en
gammal människokännare som få, prosten H. O. Schönbeck,
skriver till sin och Ifvarssons gemensamme vän F. T. Borg
vid en tidpunkt, som för Ifvarsson var högst kritisk och prövande,
nämligen under försvarskommittéernas arbete i Stockholm på
senhösten 1881:
»G. I. är emellertid en högst märkvärdig man, därjämte mera öppen
än jag förut sett någon slug bonde det vara. Ty slug, cirkumspekt
och moderat är han, mera än någon annan inom partiet. AU han
i många fall måste sakna insikter och vyer, är så naturligt, men där
leder instinkten honom ifråga om det möjliga och utförbara
gemenligen rätt.»
De personliga motiven för Carl Ifvarssons politiska
verksamhet, ha helt visst varit de renaste. Hans börd och
uppfostran ha, som ovan antytts, måst giva hans blick en viss
begränsning; han erkänner själv på gamla dagar, att han velat
allmogens bästa men utan att på något sätt träda någons rätt
för nära. Det var i själva verket icke blott sin klass’ intressen
han ville befordra, ej blott för sig själv eller sin valkrets han
arbetade. Såväl hans verksamhetsfält som hans syften voro
vidare och fosterlandskärlek, om också ej av det braskande
slaget, hans drivkraft. Längtan efter makt och inflytande eller
efter verksamhet utom den trängre kretsen var det säkerligen ej.
På gamla dagar tvekade han även — god och omtänksam
make och fader, som han alltigenom var — om han handlat
rätt, då han åt allmänna angelägenheter ägnat sina bästa krafter
och låtit sin hustru långa tider ensam bära ansvaret för gårdens
skötsel och barnens uppfostran.
Någon gång kunde bland de bittra anklagelserna mot hans
alltför stora sparsamhet med statsmedel inskjutas en antydan om
att han själv icke skulle ha något emot att bereda sig egen
vinning. Detta tal saknar all grund. Vid tidpunkten för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
