Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAESARS HUSTRU OCH KONUNGENS HÖGSTA DOMSTOL 83
mentariska livet blir justitieråden förment — såsom redan Karl
Staaff muntligen förordade när han år 1907 inom
justitiedepartementet deltog i överläggningarna om den tillämnade
regeringsrätten. Afzelius och Trygger borde aldrig under sin HD-tid fått
skänka förstakammardebatterna det värderika tillskottet av sin
talarkonst och tankeklarhet. Och i övrigt lockar ett vidsträckt fält
för en förbudslagstiftning, som nog kan vinna anslutning i vida
kretsar, oberoende av de politiska partibanden. Under vårt nuvarande
statsskicks första decennium var det ej ovanligt att justitiekanslern
eller justitieombudsmannen, stundom båda samtidigt, bevistade
HD:s sessioner för kontroll att allt gick rätt till. Kanske borde
en kontroll återinföras och sträckas även till justitierådens
förehavanden utom domsalarna. På sådant sätt kunde man
måhända tillskapa HD-ledamöter som stode det A. P. Danielssonska
justitierådsidealet ganska nära. Men om landet vore väl betjänt
med att hava dylika isolerade kammarsittare till sina högsta
domare, bleve en annan fråga.
Med andra ord: man kommer in på ett sluttande plan, om
man följer principen »Caesars hustru». Ehuru kanske mera
smärtsamt, måste det vara riktigare att, innan man handlar,
konstatera i vad mån misstankarna verkligen äro grundade. Ty,
såsom Annerstedt yttrade när han 1895 reagerade mot en
justitieombudsmannens reflexion om HD, det kan för landets högsta
dömande myndighet »ej vara likgiltigt om mot densamma
framställas anmärkningar, vilka icke grunda sig på ett bevisat
sakförhållande». I den mån HD eller enskilda dess ledamöter
bevisligen felat, få de taga alla konsekvenserna därav. Men
anmärkningar, vilkas befogenhet ej kan styrkas, böra lämnas åsido
och få nöja sig med att i opinionsnämnden öva allt det
inflytande de kunna.
Utan förnärmelse mot KM:t kan man ej antaga annat än att
de nuvarande ledamöterna i HD äro lagkunniga män, som
åtminstone vid justitierådsutnämningen voro kända för insikt,
erfarenhet och redlighet. För visso tog en var av dem sitt inträde
i HD med ödmjuk känsla av sin ovärdighet, men också med
det ärligaste uppsåt att fylla sin plikt och i allo skicka sig så
att landets förtroende till HD icke måtte genom hans förvållande
spillas. En och annan blev kanske sedermera utsedd till
skiljeman av KM:t och fick efter hand flera liknande uppdrag från
skilda håll. Han trodde sig däri kunna se ett gott bevis på förtro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
