Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C/ESARS HUSTRU OCH KONUNGENS HÖGSTA DOMSTOL 81
Med intresse har juristvärlden i allmänhet, och HD:s nuvarande
och blivande ledamöter i synnerhet, avvaktat hur
justitieministern skulle träffa sitt val mellan de tre meningarna.
Statsverkspropositionen upplyser nu att han anslutit sig till ordföranden,
hr C. G. Ekman. Motiveringen härför innefattas i dessa två
punkter:
»Då jag funnit mig böra biträda det av de sakkunnigas ordförande
framlagda förslaget i denna del, har för mig i främsta rummet varit
avgörande det förhållandet^ att vid skilda tillfällen den uppfattningen
kommit till uttryck, att åtagande från justitierådens och
regeringsrådens sida av skiljemannauppdrag ej kan anses förenligt med den
ställning, som dessa ämbetsmän intaga i egenskap av utövare av
landets högsta domaremakt. Redan ur synpunkten av att denna
domaremyndighet bör stå fri från varje angrepp i berörda hänseende, synes
mig en restriktiv bestämmelse av angiven innebörd påkallad.»
Justitieministerns argumentering för sin ståndpunkt är icke
ny. Det är, ehuru hon icke nämnes, Caesars hustru som åter
manas fram ur skuggornas rike, likasom redan skedde när det år
1874 gällde att — om uttrycket tillåtes — vingklippa HD. Hon
introducerades då i Första kammaren av riksarkivarien Nordström,
i medkammaren av den småländske klockaren Jöns Rundbäck.
Det är måhända ej ur vägen att korteligen erinra om den
dramatiska domstolsscen, som gjort att »Caesars hustru» ännu
låter tala om sig. Jag följer i den springande punkten Plutarchos;
hos Suetonius läses en något avvikande version.
I det hus, som Caesar i egenskap av pontifex maximus
bebodde, firades år 62 f. Kr. den hemliga gudstjänst till Bona Deas
ära, i vilken blott kvinnor fingo deltaga. Caesar hade, såsom
sig hövdes, för högtidens skull lämnat hemmet, men den unge
Publius Clodius, som älskade Caesars hustru Pompeja, smög sig
in förklädd till citterspelerska. Clodius blev emellertid upptäckt
och åtalades för sacrilegium m. m., och Caesar försköt Pompeja.
I målet mot Clodius inkallades därpå Caesar att vittna, vilket
föll sig mindre angenämt då Clodius var hans partivän. Caesar
förklarade att han ingenting visste om det som lades Clodius
till last. Då kastade åklagaren fram den snärjande frågan:
»varför skilde du dig då ifrån din hustru?» Och den världsberömda
repliken kom: »emedan jag ansåg att min hustru icke ens borde
få misstänkas».
Då de antika historieskrivarna med större eller mindre
sanningstrohet lagt dessa ord i Caesars mun, torde de närmast ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
