Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor januari 1926 - Kinas kaos - Wilhelm II och hans män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 73
avfall förorsakade nederlag numera reparerats, torde även hans
militära ställning vara orubblig. Ghang Tso-lins rike är alltjämt den
fasta punkten i Kinas kaos.
Detsamma kan däremot ej sägas om den politiskt tvetydige Feng
Yu-hsiang. Såsom medlem av Kuo-Min-tang-partiet står denne under
ryskt inflytande. Fördrivandet av den unge manchu-kejsaren Pu-Yi,
vilken efter en sejour på japanska legationen i Peking måst fly till
de utländska koncessionerna i Tientsin, har framdrivits från detta
håll, och över huvud taget synes Feng villigt hava gjort sig till ett.
redskap för den radikalt bolsjevikiska politiken. Hans seger vid
Tientsin i december stärkte visserligen hans militära position för
tillfället, men i sin helhet synes dock den strategiska ställningen
knappast tala till Fengs förmån. Det nyligen publicerade
uppseendeväckande meddelandet om hans avsikt att draga sig tillbaka från
politiken och företaga en utländsk studieresa kan vara en i kinesisk
politik vanlig form av bluff men kan även vara ett bevis på att »den
kristne generalens» något dubiösa roll tillsvidare är utspelad — i
vilket fall hans fallna mantel emellertid helt visst inom kort kommer
att upptagas av någon annan politisk premiäraktör. Aspiranter på
rollen saknas förvisso icke.
Till helhetssituationens bedömande hör vidare, att den 1925 på
våren besegrade Wu Pei-fu alltjämt sitter i säker ställning i Honan
och centralprovinserna söder om Peking, Wu är ingen bolsjevikisk
agent och sannolikt en ärlig man samt obestridligen en framstående
militär, men tilltron till hans politiska kapacitet synes numera
betänkligt rubbad.
De senaste månadernas inbördeskrig, särskilt slagen vid Tientsin och
i Mandschuriet, hava varit blodigare och våldsammare än på länge
i Kinas historia. Det torde också vara alltför optimistiskt att vänta
sig en snar konsolidering av förhållandena, snarare synes en
ytterligare försämring vara att emotse. Men varken tid eller människoliv
äro särdeles dyrbara i Kina, och det ur allmän världssynpunkt största
riskmomentet i den nuvarande situationen i Ostasien ligger mera i
möjligheten av en kollision mellan de olika utländska maktintressena
än i de skilda faserna av den inre jäsningsprocessens fortgång.
Sällan om ens någonsin ha ödets växlingar drabbat
en person så hårt som Tysklands siste kejsare,
Wilhelm II. En i yttre måtto glänsande ställning uppbar han i
årtionden, utomordentligt uppsving i fråga om andlig och materiell odling
befordrade hans rikes anseende bland nationerna, honom själv ägnades
beundran långt utanför Tysklands gränser. Icke blott smickrande
hovmän funno honom genial, fantasirik, initiativkraftig och
beslutsam. En dov opposition kunde icke hindra, att alltjämt nya band
knötos mellan kejsare och folk, och när han efter 25 regeringsår
blev föremål för livliga hyllningar, kunde en av hans mera moderata
bedömare icke utan fog såsom den tillryggalagda epokens facit angey
att trots alla missljud monarkien och de monarkiska tänkesätten icke
Wilhelm II oeh
hans män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
