Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor januari 1926 - Kinas kaos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DAGENS FRÅGOR
England kanske i högre grad än någon annan makt få anses
intresserat av att Kina erhåller en stabil regering.
I denna punkt har en viss intressegemenskap ånyo börjat göra sig
gällande mellan England och Japan. Den sistnämnda makten har
nu av allt att döma definitivt övergivit den utmanande
splittringspolitik, som från dess sida fördes gent emot Kina under
världskrigs-åren, och som kulminerade i 1915 års ultimatum (»de 21 punkterna»).
De japanska intressena äro därför numera liksom de brittiska
otvivelaktigt bäst betjänta av en snabb stabilisering av Kinas politiska
förhållanden.
Detsamma kan självfallet i princip även sägas om den amerikanska
politiken. Men U. S. A:s allmänna motsatsförhållande till Japan gör
sig likväl gällande med en sådan styrka, att ett samgående mellan
dessa makter i den kinesiska politiken likvisst synes otänkbart. Man
måste härvidlag även taga hänsyn till det förhållandet, att U. S. Ars
faktiska kapitalinvesteringar i Kina ännu ganska betydligt understiga
de brittiska och de japanska.
Ryssland är däremot numera som bekant en makt, som ytterst
aktivt gör sig påmint i Kinas inre förhållanden. Kinas indragande
i sovjetpolitikens sfär är härvid det tydligt avsedda målet, och
huvudfienden är i Kina som annorstädes England. Det radikala
Kuo-min-tang-partiet, numera rent bolsjevikiskt, är ett villigt redskap för denna
politik, och Kanton-regeringens åtgärder dikteras i största
utsträckning av det ryska ombudet därstädes, Borodin.
Det sovjetryska inflytandet i Yttre Mongoliet är numera också
synbarligen fast och orubbligt installerat. Men det gäller här ett från
det egentliga Kina avskilt område. I fråga om det kinesiska
kärnlandets förhållanden torde interventionspolitikens tid nu vara förbi,
och de utländska intressena ingripa också av allt att döma endast
på ett mera indirekt sätt i Kinas inre strider.
Att bedöma dessa inre brytningars innehåll och syften är svårare.
Ingen av de tävlande gruppernas ledare, med undantag möjligen av
Feng Yu-hsiang, kan utan vidare karaktäriseras som en bulvan för
främmande intressen. Men ingen representerar heller ett klart och
bestämt nationellt program. Den betydelsefullaste inre maktfaktorn är
alltjämt Mandschuriets generalguvernör Ghang Tso-lin. Och dennes
ställning baserar sig även på det förhållandet, att Mandschuriets
betydelse för Kinas ekonomiska liv är i ständigt växande. En kontinuerlig
invandring äger rum från Kinas tättbebyggda centralprovinser till de
fruktbara och ännu glest befolkade mandschuriska slätterna, och vetet
samt soya-bönan och dess derivat bära upp en betydande export, som
även underlättas av de utmärkta järnvägsförbindelserna. Vissa
utbyggnader från det japanska syd-mandschuriska järnbanenätet hava
även helt nyligen öppnat nya stora delar av landet för odling. Ghang
Tso-lins nära samverkan med Japan är en av geografiska och
ekonomiska förhållanden betingad nödvändighet. Men under senaste
halvåret torde den mandschuriske diktatorn även hava åtnjutit stöd och
sympati från brittisk sida. Sedan Ghangs av general Kuo Sung-lins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
