Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 CARL HALLENDORFF
stone för tillfället ville, ty sedan han en gång tagit sitt parti,
gav han tronen och Petersburg med alla dess styrelseplikter,
regeringsbråk och tyskeri kort och gott en goddag och tänkte
icke alls låta störa sig i sina otvungna vanor därborta i
Warschau. I sitt myndighetsområde tog han sålunda genast trohetsed
för Nikolaus, och när han fick veta, vad som skett i Petersburg,
underrättade han Nikolaus och styrelseherrarna där om sina
avsikter genom skrivelser, vilkas språk var minst sagt
oförblom-merat, delvis av mustigaste art. Detta var nu knappast någon
överraskning för vare sig Nikolaus eller de huvudlösa männen
i regeringen, men det värsta var, att Konstantin blankt och
oryggligt svarade nej till deras önskan, att han skulle omaka
sig över till Petersburg för att genom personlig närvaro leda
maktens överflyttande till Nikolaus. Där fick man reda sig
själv med den soppa man kokat, menade han, och nöja sig
med hans skrivelser. Men med det språk han fört kunde dessa
icke oförbehållsamt publiceras.
Allt detta kom icke genast till de utländska diplomaternas
kännedom, men Palmstjerna förnam tillräckligt för att genom
successiva berättelser hem d. 14, 17 och 24 december hålla sin
regering tämligen underkunnig om ställningen. Wetterstedt
diskuterade otvivelaktigt dessa märkliga underrättelser med sin gode
vän Suchtelen, ty i sin depesch d. 27 kommenterar han ganska
intressant läget. Hade, spörjer han, kejsar Alexander kanske i
något hänseende före döden ändrat sina tankar om tronföljden?
»Ou les Régiments des Gardes ont-ils manifestés quelque
répug-nance å exclure Constantin?» Måhända hade Alexander haft för
avsikt att upprätta ett särskilt kungarike Polen för Konstantins
räkning? Hur som helst fann man i Stockholm, att Nikolaus’
handlingssätt varit »la plus prudente et la plus såge».
Denna sista vändning visar hän på den utläggning av
situationen, som genast blev den officiella i Petersburg, och som
sedan med stor seghet fasthållits. Nikolaus skulle icke känt till
Alexanders avsikter, och när dessa meddelades honom, skulle
han i naturligt ädelmod och av respekt för den monarkiska
principen oryggligen vägrat att kränka den äldre broderns rätt.
I fortsättningen kompletterades legenden så, att Konstantin å sin
sida lika ädelmodigt böjde sig för den avdödes uppfattning, att
Nikolaus vore bättre ägnad för det tunga regentvärvet, och
därför krävde lydnad för Alexanders förordnande. Det skulle så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
