Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DECEMBERUPPRORETS HUNDRAÅRSMINNE
35
nedbruten ända till raseri av sin älskarinnas mord genom en
livegen ute på hans gods. Övriga högre funktionärer voro en
samling av utlevade gubbar, mjuka hovmän, duktiga fackministrar
utan inflytande utöver sin detalj, samt bekymmerslösa
goddagspiltar. Av sista slaget var väl närmast general Miloradovitj,
generalbefälhavare i Petersburg, i vars händer militärmakten
inom huvudstaden låg, då Araktjejev var ur räkningen. Det är
svårt att få riktig klarhet om Miloradovitj s motiver, säkert är, att
han omedelbart efter
dödsbudet, vilket han först av
alla i Petersburg mottog samt
någon timme helt behöll för
sig själv, träffade anstalter
för truppernas beedigande i
Konstantins namn samt
därpå förmådde Nikolaus att
åtminstone för tillfället avstå
från en rätt, som denne väl
visste finnas men icke
mäktade med dokument
ådagalägga. Möjligen tänkte sig
Miloradovitj och intalade
Nikolaus, alt hotande oro —
ty att det rådde mycken
missnöjd stämning, och
kanske en farlig inom hären,
var icke obekant — bäst
skulle undvikas, i fall
Konstantin hyllades och sedan kom till Petersburg för att avsäga sig till
broderns förmån. I alla fall sköt man utan vidare Alexanders
dispositioner åt sidan, sedan de äntligen öppnats och lästs, med
hänvisning till, att trohetsed redan börjat sväras åt Konstantin. Detta
skedde alltsammans d. 9 dec. (27 nov.), och edsavläggandet mötte
inga svårigheter. Tronskiftet syntes försiggå utan några som
helst tecken till oro.
Men de närmaste dagarna började det sippra ut om Alexanders
hemlighållna förordnanden, om delade meningar i de högsta
regerings- och hovkretsarna, framförallt ovisshet, huruvida Konstantin
numera toge emot kejsarpurpurn. Det var förvirring och häpnad
och hundrade rykten. Konstantin allena visste, vad han åtmin-
General Araktjejev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
