Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kring Locarno. Av C. G. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING LOGARNO 19
Vad kan Locarno slutligen betyda för Sverige? Innan man
vet, huru detta fredsverk kommer att fungera, kan ju egentligen
intet sägas därom. Går utvecklingen i önskad riktning, är det
ju klart, att Sverige liksom andra länder har en given fördel av
den allmänna avspänningen inom Europa. Men att vårt
militärpolitiska läge genom denna traktat förbättrats, kan väl
näppeligen påstås. Vad som skett är ett försök alt säkerställa freden
i Väst-Europa, men därmed hava icke avlägsnats de faror
öster-ifrån, som hota vårt land.
Dessa faror synas ej ha minskats genom den nya regimen i
Ryssland, utan snarare ökats. Under tsardömet ägde vi ett visst
moment av trygghet, som låg i den samhörighet Ryssland i allt
fall hade med det övriga Europa. Nu däremot måste vi räkna
med en rysk-asiatisk maktfaktor med ett program, som strävar
att omstörta de politiska och ekonomiska grundvalar, på vilka
Europas stater för närvarande vila. Kravet på ett fullt
tillfredsställande försvar kvarstår därför alltjämt.
En konsekvens av Locarnofördraget, som mera direkt kan
beröra Sverige, är emellertid följande. Om man ser det nya
fördraget i sammanhang med förbundsakten, så kan man väl i
stort sett draga den slutsatsen, att garantitraktatens
signatär-makter faktiskt, då det gäller verkligt allvar, tagit i sin egen
hand frågan om upprätthållande av freden i Väst-Europa. Det
vilar på signatärmakterna att militärt ingripa mot fredsbrytaren.
Lägger man härtill den låt vara obestämda tolkning, vilken,
såsom ovan nämnts, givits åt innebörden i art. 16 i förbundsakten
rörande tillämpningen av sanktionerna, så förefaller det, som
om den ekonomiska bojkotten mot fredsbrytaren samt
skyldigheten att tillåta genommarsch av trupper ha en begynnande
tendens att förlora sin obligatoriska karaktär. En dylik
utveckling torde för vårt land vara till uppenbart gagn, då i ett krig,
exempelvis mellan Ryssland och Polen, vari den förra makten
är angriparen, vi kunna undgå att genom tillämpning av
ifrågavarande sanktioner komma i friktion med denna makt. Detta
för tanken in på frågan om neutralitetsrättens återuppbyggande,
vilken fråga börjar omfattas med alltmer intresse. Man börjar
inse vilket värde för ett krigs begränsning neutraliteten har —
och därigenom vilket fredsmedel nentralitetsrätlen å sin sida utgör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
