Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - »Et enestaaende arbeide». Av Nils Ahnlund - Bolsjevikernas Ryssland. Av Verner Söderberg - Anton Karlgren, Bolsjevikernas Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 LITTERATUR
svartsjuka mot den sköna Anna Thulesius — vid en tidpunkt, då
den förra måste ha varit åtminstone 67 och den senare åtminstone
74 år! Munthes bevisning är på andra punkter ungefär lika
besvärande, och det är endast i stil med det hela, när också legenden
om släktens härstamning från en uradlig baltisk ätt upplöser sig i
tomma intet. Munthe upplyser nämligen, att den norske stamfadern,
fänrik Mörten Gr0nvold, under sin första tid i militärtjänst skrev
sig Mörten Haagensen, vilket ju tillräckligt bevisar hans härstamning
från en bondesläkt.
Att hr Gronvold haft en så ofantligt välvillig press är så mycket
mera underligt, som arbetet \nappast gör något sympatiskt intryck,
helt bortsett från dess bristande historiska sanningsvärde.
Släkthögfärden tar sig, som Munthe alldeles riktigt konstaterar, rent
narraktiga uttryck, och den ställvis rätt gemena tonen mot andra släkter
verkar direkt frånstötande. Särskilt ett formligen oanständigt utfall
mot den av samtiden enstämmigt prisade fru Maren Juel (d. 1819)
brännmärkes med rätta av Munthe. Den övriga kritikens
okänslighet i dessa och andra stycken må emellertid till någon del ursäktas.
Komedien spelas icke för första gången. Liksom Vilhelm Krag
hälsade hr Gr0nvolds opus nära nog som själva mandomsanammelsen
av »modet til sandheden», avlockade William Henry Irelands
sj^nner-ligen enkla fabrikat av Shakespeares trosbekännelse på sin tid den
berömde doktor Parr den ännu mera anmärkningsvärda bekännelsen:
»Vår litania överflödar av skönheter, men här, Sir, är en man som
övergått oss alla!» Rösten ur det längesedan flydda har en
egendomligt förhäxande makt, och finnes väl hos kritiken god vilja att
sträcka vapen, kan det otroliga hända. Affären Gr0nvold är det
senaste exemplet. Den vore uteslutande en fars, om icke, som sagt,
författaren just i dessa dagar framlagt fortsättningen på det
mon-struösa verket. Nils Åhnlund.
BOLSJEVIKERNAS RYSSLAND
Anton Karlgren, Bolsjevikernas Ryssland. Albert Bonniers förlag.
Stockholm 1925. 351 sid. Kr. 12,50.
Mycket har skrivits om Ryssland efter bolsjeviksegern 1917, men
det allra mesta därav har mer eller mindre medvetet haft
propagandasyfte — i den ena riktningen eller den andra — och därför
haft svårt att bland kritiska läsare vinna riktig tilltro. De första
åren dominerade i Västeuropa på detta område de »vita»
emigrantryssarnas skräckskildringar, vilkas trovärdighet, när deras författare
gingo utanför de egna upplevelserna, ofta ej var synnerligen stor.
I all synnerhet gällde detta de meddelanden, som spredos av
gammalryska nyhetsbyråer i Rysslands närmaste grannländer. Samtidigt
distribuerade Rosta och andra röda propagandainstitutioner de i
motsatt riktning mest överdrivna uppgifter. När så något längre fram
i tiden handelsförbindelserna med Sovjet-Ryssland började
återupptagas, uppblomstrade en ny art Rysslandslitteratur, reseintryck av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
