Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - De franska bildhuggarna vid Tessins slottsbygge. Av Tord O:son Nordberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688 TORD O:SON NORDBERG
längan) och prins Fredrik Adolfs våning (2 tr. upp i västra
längan), som Masreliez har den konstnärliga äran av, tvista de
lärda om. Så mycket tycks i varje fall vara säkert, att de
ledande arkitekterna gjort ritningar till de flesta rummen och att
svenska bildhuggare såsom Glerck eller Fast medverkat vid
skulpterandet av en del av inredningen. Masreliez har också gjort
en del möbler för slottet och utfört en hel del av dekorationerna
vid kungliga högtidligheter. Innan han lämnade slottsarbetet
(1776), hade rokokons lekande grace börjat vika för den
kommande gutsavianska stilen.
Som figurbildhuggare inkallades efter Bouchardons död
Pierre-Hubert Larcheveque (1755). Slottskyrkans altartavla väntade vid
hans ankomst på sin fullbordan. Men Larcheveque grep sig i
stället tyvärr, som nyss nämnts, an med att riva ned, vad som
redan var gjort. Och sedan halade han med sitt arbete i det
oändliga. Altartavlan fullbordades av Sergel efter L’archevéques
avresa 1778. För rikssalen har han utfört sex stycken av
figurerna, som äro placerade å kornischen, nämligen allegorierna
Försiktigheten, Troheten, Religionen, Tapperheten, Handeln och
Åkerbruket, men därvid har han säkerligen haft hjälp av Sergel.
Bäst är Larcheveque som porträttör. I monumenten över Gustaf
Adolf och Gustaf Vasa komma hans svagheter däremot rätt
tydligt fram.
Samtidigt med Bouchardon och Larcheveque fanns även en
annan fransk figurbildhuggare vid slottet, Jean-Bapiiste Marechal,
som kom till Stockholm på hösten 1750 och avreste nio år
senare. Om hans verksamhet i slottsbyggnaden vet man
knappast någonting, Han synes emellertid ha varit föga betydande.
Med otrolig möda ha Böttiger och Lindblom (Moselius
huvudsakligen för tiden efter rokokon) ur arkivens gömmor samlat
de ofta så magra uppgifterna. Och med den förmåga, som
det kärleksfulla studiet och den kritiska vetenskapliga metoden
ge, ha de lyckats skänka liv åt en hel rad av bortglömda gestalter
och skapa atmosfären kring dem. Kanske känner man i alla
fall endast namnet på en av mästarna, eller blott någon enda
sak, med vilken han varit verksam. Men med Lindbloms
utomordentliga kapitel om sloltsbyggets organisation få vi en klar
bild av arbetets gång i sin helhet.
Och även de främmande flyttfåglarnas personliga öden skymta
genom räkenskapers och andra arkivaliers sakliga notiser. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
