Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Pressen och allmänheten i Sverige. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OCH ALLMÄNHETEN I SVERIGE 511
nyheter behandlades efter den grad av intresse de kunna anses
ha just för denna läsekrets, för vilken de ju i de flesta fall
verkligen äro nyheter. I de fall åter, där man verkligen på goda
grunder måste förmoda, att läsekretsens flertal på annat håll
inhämtat nyheten i fråga, bör den ju behandlas i enlighet
härmed, vilket dock ej får betyda, att den till sin innebörd
hämndlystet förvanskas, därför att den tillåtit sig att inträffa på olämplig
tid på dygnet. Märkligheten t. ex. av en avliden persons
livsgärning beröres ju ej alls av det klockslag, då nyheten om hans
frånfälle ingick, och bombardementet av Damaskus bör ej bli
en likgiltig sak därför att en annan tidning omtalat det med
stora rubriker 12 timmar tidigare.
Allmänhetens omdömen om tidningarna föreligga ju sällan i
tryck utan måste i regel »avlyssnas» vid samtal man och man
emellan. Ett omdöme, som därvid, åtminstone enligt min
erfarenhet, ofta framkommer från rätt skilda läger, går ut på att
tidningarna i Sverige gärna kunde vara litet hövligare mot
varandra. Allmänheten är visserligen i mycket stor utsträckning
uppdelad i politiska partier, och deltagarna i valmöten fröjdas
ofta över det kraftiga språket hos en talare, som eftertryckligt
håller vidräkning med motpartiets brister. Men i vardagslag
händer det nog, att man tycker sig få för mycket av polemiken,
i all synnerhet när den mindre gäller sak än går ut över
person. Och när i en tidning ett sakinlägg från motsidan bemötes
bl. a. därmed att den osignerade artikelns förmodade författare
lill sitt yttre i någon mån avviker från det antika
skönhetsidealet, så känner sig den lugnt tänkande delen av allmänheten
pinsamt berörd. Och den del av allmänheten, som plägar
studera exempelvis engelska och franska tidningar, gör kanske vid
läsningen av vissa svenska den reflexionen, att en politisk
pressdebatt kan vara både skarp och fängslande utan att
medlemmar av motsidans tidningsredaktioner ideligen behöva
apostroferas och framföras till moralisk hudflängning, förses med epitet
sådana som »pajas» o. s. v. eller ständigt omtalas under öknamn.
Någon allmän företeelse är detta sista lyckligtvis icke, men det
neddrager hela pressens anseende i mångas ögon. Det
personliga lär visserligen vara det högsta i historien, men det kan
också vara det lägsta i presspolemik. Faktum torde för övrigt
vara, att allmänheten, som hyser det livligaste intresse för allt
som personligen rör skådespelare, filmartister och boxare, skal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
