Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Pressen och allmänheten i Sverige. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 VERNER SÖDERBERG
tervjuer med utländska föreläsare, sceniska eller musikaliska
turnéartister äro ett slags i regel rätt oskyldiga gratisannonser,
som ge dem en smula stundom välbehövlig reklam och
samtidigt den intresserade allmänheten en ibland välkommen
påminnelse om deras härvaro. Naturligtvis kan reklamen
härvidlag råka slå över, liksom den vid intervjuer om »tekniska
nyheter» undantagsvis tangerar vad som rätteligen bör komma f
på annonsavdelningen. Vid det metodiskt bedrivna
intervjureportage, som nu är så modernt, kan för övrigt en tidning
riskera att rent tillfällighetsvis bli ensidigt eller partiskt informerad
av tillmötesgående och därför ofta anlitade sagesman, som stå
till tjänst med nyheter i aktuella frågor. Det händer nämligen,
att dessa i eget intresse färga de nyheter de meddela så
skickligt, att tidningen, som vill åt nyheten, samtidigt får med
alldeles för mycket av sagesmannens åsikter och därmed helt eller
halvt omedvetet går dennes ärenden, allrahelst som allmänheten
inte så noga skiljer på tidningens egen ståndpunkt och den,
som framträder i intervjureferaten.
I en storstad läser visserligen en rätt stor del av allmänheten
mer än en tidning, men de som läsa alla torde — utanför
tidningarnas egna redaktioner — vara ganska lätt räknade. Det
är därför ett tekniskt missgrepp, när en tidningsledning vid
nyhetsmaterialets behandling främst fäster avseende vid vad
som stått eller icke stått i konkurrenttidningarna.
Vederbörandes egen läsekrets känner sig nämligen i viss mån berättigad
att i sin egen tidning få till livs de väsentligaste nyheterna och
att få dem i deras rätta proportioner, oberoende av om de tidigare
uppmärksammats i en annan tidning och delgivits en annan
läsekrets. Faktiskt har emellertid den hypermoderne
nyhetsjournalisten ofta ögat så stelt riktat på konkurrenterna, att den
egna läsekretsen därav blir lidande. I all synnerhet gäller detta
proportionerna av den händelse, med vars berättande man
råkat bli förekommen. Den bagatelliseras eller meddelas på
undanskymd plats eller rent av förtiges, efter vad det förefaller
under intrycket av en falsk yrkesstolthet, som vill dölja, att en
annan tidning, för övrigt kanske blott till följd av sin
utgivningstid, tidigare kunnat meddela något av värde. Jag har
aldrig vid fackdiskussioner lyckats få höra några bärkraftiga skäl
för denna besynnerliga plägsed, och säkert är, att läsekretsen,
i den mån man där reflekterar på saken, hälst såge, att alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
