Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Frankrikes vånda - Arbetslöshetshjälpen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 493
mala beskattningen, så att statsskulden småningom skall kunna
amorteras på lojalt sätt. Det må väl sägas vara det enda rätta, men
stöter otvivelaktigt på de största svårigheter, till vilka hör att
Frankrike ej vill finna sig i att stiga ned från det politiska övervälde över
Mellaneuropa som det återförvärvat genom Versailles-freden, efter
att tidigare ha haft det under Bourbonerna liksom under
Napoleo-nerna. Men det må väl sägas vara i världsfredens intresse att så sker,
och man måste därför ur alla synpunkter önska Frankrike en man med
tillräckliga krafter att genomföra det. Den nuvarande politiken är i
alla betydelser ultra vires, utanför Frankrikes krafter och uppgifter.
Ingen som i dessa dagar besöker England
torde kunna undgå att märka den dominerande
betydelse som arbetslöshetsproblemet för närvarande har i nationens
liv. Vid bedömandet av så gott som alla frågor spelar faktiskt
hänsyn till arbetslösheten in. Men trots detta förbättras icke
arbetslöshetsläget. Antalet arbetslösa personer, som i slutet av oktober 1922 utgjorde
l,el mill., nedgick visserligen 1923 och 1924 till under 1,3 mill. men
började sedan stiga och är f. n., trots tillfällig minskning, ungefär
detsamma som för tre år sedan. Arbetslösheten visar tecken till att
bli permanent.
Orsakerna till detta misslyckande av den engelska
arbetslöshetspolitiken äro givetvis flere. Ogynnsamma yttre förhållanden, såsom
den övriga världens minskade behov av engelska kol, den politiska
oron och utarmningen i flere av avnämarländerna — vartill på
sistone kommit stegringen av det engelska penningvärdet i samband
med guldmyntfotens återinförande — ha varit av stor betydelse och
i sin mån bidragit till att förvärra läget. Men den väsentliga orsaken
till misslyckandet torde vara att söka hos den engelska
arbetslöshetspolitiken själv, i dess system och tillämpning.
Bristerna kunna sammanfattas i fyra punkter: arbetslöshetshjälpens
form av >försäkring» har medfört olägenheter, när det gällt en
massarbetslöshet av sådan karaktär som den nuvarande; det har varit
brist på enhetlighet i ledningen av de olika hjälpåtgärderna;
kontrollen av de hjälpsökande har lämnat åtskilligt övrigt att önska och,
till sist och viktigast, det har ej sörjts för tillräcklig anpassning av
arbetskraften efter de rådande ekonomiska förhållandena.
Man har haft en arbetslöshetsförsäkring som i huvudsak helt enkelt
varit en understödsverksamhet, vilkens kostnader bestritts gemensamt
av staten, arbetsgivarna och i arbete varande arbetare. Denna
omständighet, att arbetsgivarna och »arbetarna själva» varit med om att
bära kostnaderna, har på sina håll ansetts vara en förtjänst hos
systemet, som berättigat till namnet arbetslöshetsförsäkring. Men vad
man härvidlag förbisett är att ett stort antal av dem som bära upp
försäkringen aldrig, eller åtminstone obetydligt, åtnjuta dess förmåner,
utan endast få bära bördan för sina mer eller mindre kroniskt
arbetslösa kamrater. En mera rättvis beskattningsmetod borde onekligen
ha kunnat utfinnas.
Arbetslöshetshjälpen
i England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
