Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Frankrikes vånda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 491
som t. o. m. under denna förutsättning uteslöt en lösning, nämligen
det nästan bortglömda faktum, att den obeveklige fordringsägaren
Frankrike själv var en gäldenär i stor skala, vilken fullständigt hade
försummat att fullgöra sina väldiga förpliktelser till sina egna
fordringsägare. Det blev allt mer klart, att det tyska skadeståndet
knappast skulle kunna åstadkomma mer än att befria Frankrike från dess
egna skulder till bundsförvanterna, Förenta staterna och England.
Även i gynnsammaste fall kvarstod alltså det inhemska
finansproblemet olöst. Hur det än kunde komma att gå med de
krigskostnader andra länder förskotterat blev det alltså givet, att ingen annan
skulle komma att övertaga franska statens skulder till dess egna
medborgare.
I själva verket hade ställningen börjat att vackla redan under 1922,
nämligen genom nedgången i franc-kursen, men först året därpå blev
tendensen tydlig. Prisnivån visade en stark stegringstendens,
förmodligen närmast till följd av statsobligationernas övergång i
cirkulationen, och misstron mot valutan tog sig olika uttryck. I början av
1924 blev franc-kursens nedgång katastrofal, men nu företogs en
våldsam stödaktion, som på halvannan månad ånyo bragte upp kursen
till det dubbla. Det var emellertid en åtgärd alldeles utan fast
grundval. Tvärtom hade nu franska banken börjat tas i anspråk av
staten, och sedelstocken har därefter nästan oavbrutet stigit, vid ett
mycket diskuterat tillfälle under Herriots ministertid t. o. m."utöver
bankens sedelutgivningsrätt, och måste otvivelaktigt stiga högst
avsevärt också i framtiden. Samtidigt har den inhemska prisnivån gått
i höjden, så att många skäl ha funnits till misstro mot valutans
framtid. Det tillfälliga höjdläget för franc-kursen i april 1924 var då
givetvis omöjligt att upprätthålla, och från början av 1925 har
nedgången varit stark, särskilt under de senaste två månaderna, så alt
franc’ens guldvärde nu ej står mycket över femtedelen av pariteten.
De franska spararnas förtroende till den egna valutan har naturligt
nog ej motstått sådana påfrestningar, och de ständiga omsättningarna
av den svävande skulden ha stött på allt större svårigheter. Den
enda ljuspunkten i tavlan skulle ha varit möjligheten att närma sig
jämvikt i budgeten, sedan återuppbyggnadsarbetet nu i huvudsak
slutförts; men åtminstone den senaste amerikanske iakttagaren av de
franska finanserna räknar med en också i framtiden bestående årlig
brist på 12 milliarder francs, särskilt därför att också
krigspensionerna ingått bland »dépenses recouvrables».
Vidare gäller det, hur man skall bära sig åt med en skuld som
dels i räntor har visat sig sluka ej långt ifrån halva de ordinarie
statsinkomsterna, dels alldeles icke har kunnat konsolideras, utan
flere gånger om året kräver nya operationer, om ej en statsbankrutt
skall bli oundgänglig.
En väg vore utan tvivel den tyska, d. v. s. valutans fullständiga
ödeläggelse, då den ju drar skuldbördan med sig i fallet. Men det
är litet för sent på dagen att gå den vägen, när alla Frankrikes
grannar — nu senast t. o. m. dess egen protegé Belgien — valt valuta-
32*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
