Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den politiske oratorn. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 CARL HALLENDORFF
kan lätt förstå, vad en sådan allvarligt fattad, omsorgsfullt
förberedd och skickligt framförd talarkonst skulle göra för ett
överväldigande intryck bland de praktiska och småsluga lantmän
och de regelrätta byråkrater, som mestadels fyllde kammaren
vid Hedins inträde. De lyssnade till honom med häpnad och
beundran, men man gick ur vägen för honom och röstade
naturligtvis trots honom som det var uträknat på förhand. Emil
Key, beklagade sig Carl Ifvarsson vid slutet av riksdagen 1870
till sin förtrogne vän Eric Ersson i Vallsta, hade synts
»hemligt lierad med en nyvald Stockholmsrepresentant, en talang i
tal, men utan vidare förmåga att reda sakerna, nämligen den
nyliberale Hedin».
Med alla sina låter av en professor i praktisk politisk
vältalighet, eller kanske rättare i konsekvens av dem, var Hedin på
intet vis okänslig för talets verkningar. Att väcka sensation
och framtvinga ett motsträvigt givet bifall var ju en framgång,
men en bra mager, om den icke gav, vad en parlamentariker
alltid eftersträvar, nämligen voteringssegrar. Hedin fann också
mycket snart ett fält, där han kunde lita på att ha det mäktiga
lantmannapartiets kompakta majoritet bakom sig, hur mycket
han än i andra frågor och särskilt beträffande försvarets
ny-ordnande stod i motsats till samma majoritet. Det förenande
var omsorgen om riksdagens makt och myndighet. Grund
uppfattningen var nog olika, ty bönderna tänkte mest på den
praktiska omsorgen att begränsa statens utgifter och bli av med
grundskatterna, medan Hedin såg saken från sin teoretiska
utgångspunkt i tron på folkets allsmäktiga suveränitet, men resultaten
för tillfället sammanföllo ganska väl, Det torde vara osäkert
i huru stor utsträckning bönderna uppskattade hans
argumentering, när han hävdade riksdagens rätt att oavsett Kungl. Majits
samtycke ändra ordinarie utgiftsanslag, men om konklusionen voro
de ense, och deras tacksamhet för en så lärd och slagfärdig
advokat var oförfalskad. Och intensivt gillade de honom, när
han kritiserade skolornas »latinherravälde», när han dundrade
mot s. k. militärlyx, och mot hovmannabefordringar inom
armén och marinen samt när han bekrigade Kungl. Maj:ts
ekonomiska och administrativa lagstiftningsmakt. Man gör
knappast Hedin någon orättvisa genom att antaga, att det bifall, som
vid dylika tillfällen böljade mot honom, stimulerade hans av
naturen negativt kritiska lynne till fortsatta prestationer inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
