Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Konservativ politik. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSERVATIV POLITIK 447
nar ett genomtänkt, klart definierat ekonomiskt program. Men
orsaken ligger till väsentlig grad däri, att konservatismens
verklighetssinne förbjuder den att tro på i partiprogram formulerade
ekonomiska patentlösningar. Vi stå här på ett område, där
politikens möjligheter äro starkt begränsade, så snart det gäller
positiva uppgifter, men hart när obegränsade, när det gäller
negativa, destruktiva. Är man medveten härom, blir man
snarast benägen att i den ekonomiska liberalismens principer söka
vägledning för en näringspolitik, vars mål från konservativ
synpunkt uppfattas vara att utveckla de produktiva krafterna, skapa
nya arbetstillfällen och nya försörjningsmöjligheter. Främjandet
av den enskilda företagsamheten och av det fria ekonomiska
initiativet har blivit en huvuduppgift för konservativ ekonomisk
politik. Icke så, att även den tarvligaste form av profit-making
skulle för konservativ uppfattning té sig som något heligt och
oantastligt. Men ju mera den socialdemokratiska politiken
börjar i handling realisera Marx’ idé, att den politiska demokratiens
uppgift blott är att skapa förutsättningar för ekonomisk
jämlikhet, och ju mera den följaktligen blir benägen att ställa den
statliga kontrollmakten över näringslivet i dessa strävandens tjänst,
dess angelägnare blir det att de ekonomiska grundsatser, på vilka
hela vår nuvarande produktionsordning är byggd, klart och
konsekvent hävdas, utan konjunkturpolitiska eller sentimentala
hänsyn. Här förestår en kraftmätning, där liberal
utjämningspolitik torde få mycket svårt att göra sig gällande.
En konservativ politik, som följer dessa linjer, är icke
arbetar-fientlig. Den bör icke i onödan blanda sig i lönestrider på
arbetsmarknaden. Därmed vill jag icke säga, att man på
konservativt håll bör ställa sig alldeles avvisande till den särskilt
på liberalt håll varmt omfattade tanken på arbetsfredens
främjande genom skiljedomsidéns utsträckta tillämpning. Vad jag
ville framhålla är detta, att det icke är klok konservativ politik
att predika lönereduceringar som medel att höja produktionen.
Den frågan skall näringslivet självt lösa utan politisk
inblandning. Det upplysningsarbete, som vi bedriva, skall gå ut på att
klargöra för arbetarna, att de icke med maktspråk kunna
bestämma sin levnadsstandard. Det är då även vår skyldighet
att motarbeta sådana politiska åtgärder, som kunna hindra eller
försvåra den nödvändiga anpassningsprocessen på
arbetsmarknaden. Här möter bl. a. uppgiften att förnuftigt lösa arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
