Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Konservativ politik. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 IVAR ANDERSON
själar nationen. Plikten för varje folk att sörja för sitt försvar
kvarstår oförminskad, även om en hypotetisk minskning av
krigsrisken tillåter somliga nationer att reducera sina
försvarsanstalter, försvarsviljan tål däremot icke någon reducering. Att
hålla försvarsviljan levande är under alla förhållanden en
uppgift för konservativ politik.
1925 års försvarsordning i Sverige är inseglet på den
nationella ansvarskänslans förfall. En partipolitikens triumf, är denna
s. k. lösning av försvarsfrågan helt präglad av de tendenser, som
konservativ politik måste till det yttersta bekämpa. Farligare
än själva beslutet är den anda, i vilken det tillkommit. Det
kan synas vara ett hopplöst företag att genom upplysning söka
väcka en annan anda till liv hos folket, men i det syftet måste
vi dock arbeta. En ny kraftmätning om försvaret kommer, då
det blir nödvändigt att uppbjuda alla krafter antingen för att
bekämpa en rent försvarsnihilistisk riktning eller för att
genomdriva de försvarsanstalter, som det yttre läget oundgängligen
påkallar. Däremot tror jag icke, att det är klok politik att under
den närmaste tiden splittra och försvaga försvarsvännernas krafter
på försök att lappa upp den s. k. vänsterlösningen. Detta torde
f. ö. vara lika utsiktslöst som försöken att vrida tillbaka den
skruv, som vänsterlösningen dragit till. Att erkänna detta innebär
icke resignation inför den ödesdigra utveckling, som beslutet
inlett. Men det är nödvändigt att vårt folk får klart för sig
vad nedrustningen innebär. När löftespolitikens bankrutt
börjar uppenbaras, då är tiden inne att samla alla förs vars vänliga
krafter i vårt folk till arbete för försvarets reorganisation. För
mig står det ganska klart att programmet för denna icke kan
bliva: tillbaka till det gamla. Både sakliga och praktiska skäl
tala för att den försvarspolitik, som jag vill kalla den
konservativa, men som jag hoppas skall vinna stöd långt utanför den
politiska konservatismens gränser, bör inrikta sig på att skapa
något nytt och bättre med ledning av krigserfarenheterna, men
med bevarande i största möjliga utsträckning av de nationella
formerna, i den mån som den nya teknikens krav kunna
inpassas i dessa. Att skapa förbättrad krigsberedskap, till lands
och sjöss, bör vara målet. Den enda avgörande synpunkten måste
vara, att försvaret göres effektivt, svarande mot sitt ändamål.
Försvarsfrågan kan aldrig bli en levande verklighet för vårt
folk, om den icke förbindes med ett mera vaket intresse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
